cariad

Femte juni tog Elisabet studenten, iklädd vanliga kläder och min studentmössa från 1991. Maken, Roland och jag tog emot henne och firade med lyxfika på konditori. Hon var inte intresserad av att ha en egen mottagning, men ville gärna åka till bryllingen på andra sidan stan som också tog studenten samma dag. På så sätt fick vi båda ta del av festligheter även om det inte var hon som stod i centrum, något som hon heller inte ville göra så det passade utmärkt.

 

Redan på måndagen började hon jobba på det lilla cafét där hon har gjort praktik under våren. Det var ingen större omställning för henne. Varje kväll sätter hon klockan, går upp själv, gör sig iordning, fixar matlåda och tar bussen till jobbet utan att jag ens behöver vakna. Hon trivs, de trivs med henne, allt flyter på bra! Vi har ännu inte fått besked om aktivitetsersättning men det löser sig förhoppningsvis.

 

Nu har cafét stängt i fyra veckor, och Elisabet har en veckas extra semester i augusti för att hinna träffa storkusinen hos mormor och morfar. Hon har alltså inte sommarlov längre, utan semester.

 

Nu är hon vuxen, min lilla tussla.