The Good Doctor

Ikväll började en ny TV-serie, om en ung autistisk, savantbegåvad läkare. Det finns stor risk för att sidospåren kommer att vara fyllda med typiska sjukhusserieintriger om hemliga förhållanden och intriger och skitsnack, och som vårdpersonal skakar man bara på huvudet åt hår och kläder och total brist på verklighetsförankrade hygienregler. Men.
Historien börjar när styrelseledamoter opponerar sig mot att en autistisk person anställs som ST-läkare som vill bli kirurg. Det går ju inte för sig, alla vet ju hur socialt handikappade autistiska är. Han kommer göra misstag, folk kommer dö, han kommer inte kunna prata med folk, allt blir bara dåligt. Inte ens när de får bevis för att han har lyckats rädda ett barn med McGyver-metoder på en flygplats, och tvåhundratusen personer lovordar honom på sociala medier, vill de backa. Inte förrän de tillåter sig att lyssna på vad han själv har att säga om varför han vill bli kirurg inser de att det kanske inte bara är att dra alla över en kam.
 
Vad som än händer i kommande avsnitt, så var detta avsnitt ett lyft. Autism är ingen sjukdom. Det behöver inte ens vara ett handikapp. Det är helt enkelt, som jag har sagt så många gånger, ett annat sätt att tänka. Ett sätt som ibland kan vara vida överlägset ett neurotypiskt förhållningssätt. Folk med fördomar kan stoppa upp dem någonstans där solen sällan skiner.
 
I tillbakablickar visades också ett fint förhållande mellan vår hjälte och hans bror. "Du kan göra vad du vill!" Kärlek, empati, det är klart att autistiska personer kan känna det! De kanske inte alltid visar det på ett sätt som är begripligt för alla, men tro inte för ett ögonblick att de inte kan ha starka relationer till andra människor! Jag är så innerligt glad över att detta visades, för det är sant. Det är inte en stereotyp autistbild som visas upp, inte i detta avsnitt i alla fall.
 
Elisabet och jag pratar ofta om hennes framtid. Alla yrken hon skulle kunna tänka sig att prova på. Inget läskigt, inget farligt, men annars är det verkligen ett mycket brett register vi fantiserar kring, allt från att bygga vägar till skriva böcker och hitta på nya godissorter.
 
"Jag tror att jag kommer få en bra framtid", säger hon.
 
Ja, mitt älskade barn, det tror jag också. Världen är din!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0