cariad

På väg till Rolans skola imorse mötte jag den fantastiska specialpedagogen som vi hade mycket att göra med när Elisabet fortfarande gick i Näraskolan. Vi växlade några vänliga ord, bland annat om huruvida jag läst gårdagens krönika i lokaltidningen, som handlade om att leva i nuet. Det hade jag inte, men inspirerades ändå att skriva några ord om detta.

 

Mycket av filosoferandet kring att leva i nuet handlar om att uppskatta ögonblicket. Ganska ofta är det en bra inställning, att lyfta blicken och se allt som är bra. Men, handen på hjärtat, alla ögonblick är inte så toppen. Ibland är uppmaningen att leva i nuet nästan ett hån.

 

Ett persiskt ordspråk lyder, i engelsk översättning: "This too shall pass". Även detta skall läggas till det förflutna. Det kompletterar att leva i nuet. Det finns nämligen som ni vet nu vars största fördel är att det kommer att ta slut. Det finns övergripande nu som tär, men i detta, ögonblick av nu som är fantastiska. Framför allt ser jag det i mitt arbete. Det lilla svårt sjuka barnet i ett mardrömslikt paraply-nu skrattar åt clownerna i ett underbart micro-nu. Eller för egen del, under den fleråriga kampen mot kisstvätten, plötsligt ett befriande nu som representerades av en torr säng.

 

Att leva i nuet kräver också en insikt om framtiden. Jag försöker lära Roland att om läxan blir gjord i god tid, så kommer alla nu fram till dess att den ska lämnas in att bli mycket behagligare. Ett nu är ju inte bara en isolerad händelse utan även en del i en lång kedja, där varje val i nuet påverkar framtiden.

 

Om det övergripande nuet inte är särskilt behagligt, så gäller det ändå att med jämna mellanrum reflektera över situationen, för att inte riskera att missa om nuet har blivit bättre. Det gäller också relationen mellan människor. Har min medmänniska ett jobbigt nu och känns snäsig, så säger det inget om hur läget är imorgon. Då är det ett nytt nu att leva i.

 

I ett genomfruset nu i hällregnet finns hoppet om ett nu med torra kläder och varmt te.

Efter det varma teet kanske jag måste ut i hällregnet igen - desto större anledning att njuta extra av det nu som är angenämt!

 

Nu är mitt liv helt perfekt. Vi har mat och ett trevligt ställe att bo på. Jag försöker att inte oroa mig över den kommande renoveringen och hyreshöjningen, för det kommer också bara att vara en lång räcka av nu varav en del kommer att vara bra, andra jobbigare för att till slut förhoppningsvis landa i ett paraply-nu som är lugnt igen. Barnen trivs i skolan och är friska, jag och min man har arbeten vi trivs med. Vi lever inte i ett nu fyllt av krig och svält och sjukdomar. Bara det är värt ett stort mått av tacksamhet!

 

Nu - ska jag åka ner på stan och köpa pennor till mitt nya bokprojekt.

Nuet efter det - ska jag luncha med en av mammorna från Elisabets föräldragrupp.

Eftermiddagsnuet - ska jag jobba och hantera varje nu utifrån vad situationen kräver.