Tallkrogen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Elisabet har varit på läger för första gången någonsin. En hel vecka! Snälla släktingar skjutsade ut oss till Tallkrogen strax utanför Björklinge. Elisabet har varit där på dagsutflykt med sin skola flera gånger, så hon kände till stället och skuttade nöjt omkring bland bärbuskarna.
Andra kvällen behövdes ett rådslag via telefon, med tips om vad Elisabet kunde tänkas äta, och ett förtydligande om att det inte går att försöka locka eller resonera eller förhandla när det gäller "roliga" aktiviteter som hon inte vill vara med på. Jag sa att de absolut inte får lägga någon prestige i att få henne att vara med, det är inte hennes grej, hon tycker bäst om att vara i närheten av en aktivitet. Erbjud henne att vara med men respektera ett nej. Det vill säga, aktiviteter som alla måste åka iväg på för att logistik och planering måste fungera kan förstås inte vara helt frivilliga, som att åka till Furuvik, men väl där måste hon inte åka en massa karuseller om hon inte vill.
På onsdagen fick jag ett SMS om att hon ätit bra och verkade gladare (när "alla" slutade tjata på henne, i hennes eget tycke), och sedan dess inte ett ljud och det var vad vi hade kommit överens om. No news is good news.
Igår fick vi hem henne, och jösses så snabbt veckan gick! Jag saknade henne innerligt i tisdags när jag visste att hon inte hade det helt bra, men sedan var det ju bra och då kunde jag släppa oron. "Ingen tvingade mig att vara med!" förkunnade hon lyckligt och sa att hon gärna skulle åka tillbaka nästa år.
Vilken fantastisk vecka för alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0