cariad

Elisabet blir mer och mer självständig. Nästan enbart på gott, men något litet ont i det att vi inte längre får borsta tänderna på henne. Hon Kan Själv! Jag har försökt kompromissa, att vi får borsta på lördagar efter godis, men hon vill INTE det. Hon är så söt, försöker vända det till något positivt för oss: "Så slipper ni! Vad bra att ni inte behöver göra det längre!" Ja, jo, det är bra... Men jag försöker ändå inspektera tänderna på kvällen. Ibland får hon bakläxa, och hon tycker att hon kan titta själv i spegeln istället för att jag ska granska henne. Konsekvenserna är lite för allvarliga om vi inte håller koll på hennes tandhygien, så litegrand bråkar jag med henne.

 

-Man måste borsta tänderna ordentligt, Elisabet.

-Varje dag?!

-Ja, två gånger om dagen tillochmed.

-Men inte när jag är död.

-Nej, gumman. Då behöver du inte borsta tänderna.