Sommarlov...

Det som började som en enkel statusuppdatering på fb, om att det är skillnad på sommarlov som barn och som vuxen, växte sig så långt att jag raderade det och skriver här istället.
 
Imorse var jag på Rolands skolavslutning. I den gråkalla blåsiga morgonen med huttrande föräldrar som åskådare sjöngs det om sol, hav, vind mot kind och lediga dagar då man kan göra vad man vill. Och det stämmer faktiskt ganska bra med hur jag minns mina sommarlov. Examensdagen var festlig, jag sov ofta på flätor så att håret blev vågigt, man hade nya fina kläder, och sedan var det verkligen i mitt minne två månader av sovmorgon, läsa, leka, bada, och göra vad man ville. Frihet.
Tre decennier senare ser det inte riktigt likadant ut. Dels har jag en känsla av att föräldraskap överhuvudtaget är annorlunda nu. Varken jag eller min mamma har något minne av att hon arrangerade lekträffar för mig, men det är ofta så det görs nuförtiden i mina kretsar. Föräldrarna ringer och bestämmer när och hur barnen ska ses. Och föräldrar verkar strukturera upp barnens fritid i en helt annan grad än när jag var barn. Mycket fler ordnade aktiviteter, med färre tid för spontana lekträffar ute på gården.
Elisabet, som för övrigt hävdade att man inte alls behöver vara fin på examen och ratade den ljusblå sommarklänningen och endast under protester borstade håret lite, blir som jag har berättat allt mer självständig och jag börjar faktiskt ana en ljusning i det här med att bara kunna släppa ut henne. Kanske kan vi säga till henne att gå ut och leka en stund, och så kommer hon faktiskt hem igen sedan. Jag tror vi kan prova det. Men det är ändå så, att sångtexten om frihet hela långa sommaren, den har den tyngsta betoningen på LÅNG för oss föräldrar. Två långa månader som vi dag för dag måste försöka hitta på något så att barnen inte går varandra på nerverna för mycket, och inte blir för rastlösa. Men som sagt, jag anar en ljusning. Vi kommer kunna låta barnen vara ute ensamma i trädgården hos mina föräldrar. Förra sommaren började vi våga det, och det gick bra. Innan dess visste vi ju inte vad Elisabet skulle kunna hitta på, en gång var hon halvvägs ner till Gamlebyviken.
Jag önskar att barnen tyckte mer om att läsa. Det är ju inte så att de inte har förebilder. Maken syns dagligen med en bok i handen, jag läser också periodvis, mormor och morfar och moster läser, och vi läser för barnen så gott som varje kväll. Roland har börjat plocka fram tidningar och böcker när vi lägger undan elektroniken, och vill gå till biblioteket idag så jag hoppas innerligt att han når den där underbara slukaråldern. Drömbilden - en sommar då hela familjen sitter med varsin bok - kanske kan den bli sann så småningom!
 
Trevlig sommar på er alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0