cariad

För tio-femton år sedan brukade mina förkylningar sätta sig på stämbanden, och det enda som hjälpte var total röstvila. En gång har jag haft det sedan barnen kom, och det var förfärligt besvärligt att inte kunna prata med sina små! Nu har jag åkt på det igen, men det är betydligt lättare att hantera nu när båda barnen kan läsa. Jag skriver snabbt, och kan med dator eller papper och penna förmedla det jag vill.

Elisabet är förundrad när mamma är tyst. Viskar när hon pratar med mig, men är ganska bra på att tyda mina gester. Borsta tänderna, klä på sig, sådant. Roland pratar på han, kanske glad över att mamma inte tjatar så!