cariad

I fredags berättade eftermiddagschauffören att han skulle vara ledig denna vecka, en kollega skulle ta över körningarna. I måndags gick det bra, lite senare ankomst men så kan det vara ibland.

Men igår blev det strul.

Mellan kvart och tio i fem ringde chauffören och sa att han skulle vara där om två-tre minuter. Jag klädde mig, gick ut och väntade. Ingen taxi. Nå, han kanske inte hittade, även om han varit där igår. Det började regna. Jag väntade. När jag suttit där ute och frusit i tio minuter så ringde jag själv. Chauffören blev förfärad! Han hade glömt att lämna av Elisabet och tagit ett annat barn först! Bad tusen gånger om ursäkt!

Ingen fara, sa jag, bara så att jag vet.

När de väl kom efter ytterligare en stund så var han halvt förkrossad. Han hade ringt till två föräldrar samtidigt, och barnen i bilen hade varit högljudda och han hade blivit förvirrad och missat Elisabet. Så kan det vara, sa jag. Vi ses imorgon, men ring en förälder i taget då, det är nog bäst.

 

Det här skulle ha kunnat vara en traumatisk händelse för rätt många autistiska barn. För det första är det inte den vanliga chauffören, för det andra tar de en annan väg hem. Det finns barn som blir oroliga om det så bara faller löv på vägen, för då känner de inte igen sig. Vad gjorde Elisabet? Hon hoppade och studsade när hon klev ur taxin, och förkunnade glatt att "De brukade vilja ta mig först, men nu tog de ett annat barn först!"

 

Och jag har vett och perspektiv nog att vara oändligt tacksam för att hon är så flexibel!