Husdjuren

Efter två veckor i Västervik var det dags för mig att åka hem och jobba. Maken och barnen var kvar, och jag njöt av en sådan där ensamhet som är lyx när den är sällsynt, men kan vara lite ödslig efter ett tag.
Jag hade en stunds daglig kontakt med familjen, och fick höra att Elisabet plötsligt började prata massor med moster Helena om alla djur som hon och resursen Linda fyllt bok efter bok med i skolan. Moster skulle också rita, men Elisabet godkände inte riktigt anatomin. "Hon" gör inte hamstrarna så, hamstrar har inte runda huvuden! Moster skulle rita det mesta, men Elisabet fyllde i med detaljer. Kuddar och filtar till djuren på sjukhuset, till exempel.
När jag kom tillbaka till Västervik sent i torsdags, för att ta med dem hem till Uppsala idag (söndag), så fick jag också uppleva detta underverk. Elisabet förhörde mig:
-Vem gömde sig bakom stenen i "djurens räknebok"? Vem gömde sig bakom trädet? I "katternas jul", vem hängde upp stjärnan? Vem hängde upp kulan?
En hel värld öppnade sig, med ett intrikat nätverk av kattfamiljen, katternas kompisar, katternas små kompisar, katternas kusiner och bryllingar, och så husdjur som tillhör alla dessa olika kategorier på olika sätt. Berättelserna handlar om allt möjligt - katter på besök, katter sköter om, katterna bygger en koja, katter på kalas, katter på sjukhus, katter på utflykt, katter leker kurragömma... Själv blev jag uppmanad att rita berättelsen om när katterna bakar sockerkaka. Elisabet skulle bestämma vilket husdjur som skulle göra vad. Det finns kanin, marsvin, hamster, fågel, fisk, guldfisk, mus, katt och hund. Fiskarna ska vara i sina vattenskålar, vilket kräver lite fantasi när man ska teckna att fisken ställer in sockerkakan i ugnen. Men hon var så nöjd så!
 
Funderingar kring något som har gjorts eller tänkts kan komma långt efteråt. För mormor berättade Elisabet, studsande av skratt. att "när vi åkte tåg, fast inte nu, så fick mamma så fruktansvärt ont i magen så vi fick gå av tåget och missade det och fick ta ett annat tåg." Vilket stämmer alldeles utmärkt, det hände en gång i oktober tror jag det var, och vi har inte pratat om det alls efteråt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0