cariad

För att inte förvirra Elisabet så har vi valt att inte låta henne gå på fritids de här augustidagarna innan skolstart. Det är mycket nog att börja ettan, tycker vi. Så det är länge sedan hon lekte med andra än Roland. Alldeles för länge sedan!

Idag var det kalasdags för en grannpojke, i och utanför festlokalen i vårt område. Maken lämnade henne eftersom jag jobbade, och gav föräldrarna sitt telefonnummer så att de kunde ringa om det var något. Det är den stora fördelen med ett kalas två minuter hemifrån!

Jag hämtade henne, och hon såg lite förvånat på mig.

-Varför kommer du?

-Jag kommer för att hämta dig. Kalaset är slut nu.

-Men godiset är inte slut!

-Gumman, du får äta upp godiset ändå!

 

De hade haft idrottslektion och hinderbana och allt möjligt spännande. Elisabet hade varit med på allting, med lite vägledning. Och när det var fikadags så hade hon inte tagit något, men den fina mamman hade lagt upp åt henne och sagt att "den här bullen är din, och de här kakorna", och då hade hon mumsat så förnöjt.

 

Vädret var så fint, så det blev lite efterfest då födelsedagsbarnet och några till gick till skolgården för att leka. Elisabet också. Hon höll sig till dem, klättrade upp i den stora gungan tillsammans med dem, upp i klätterställningen med dem... var så glad över att få vara tillsammans! Skuttade, strålade, skrattade med hela ansiktet.

 

Det känns bra inför skolstarten imorgon!