cariad

För två veckor sedan åkte vi för tredje gången sedan Elisabet föddes till Åbo och Mumindalen. Denna gång bestämde vi oss för att bo på spahotellet i Nådendal, tidigare har vi övernattat i Åbo. Första gången följde kusinen Jonas med, då väntade jag Roland, och för två år sedan följde farmor med. Nu åkte vi bara familjen.

 

Barnen tyckte det var så spännande! Sprang omkring som tättingar på färjeterminalen och blev alldeles rödblommiga. Då och då stannade Elisabet upp och förklarade glatt för folk att de var råttor. Det mottogs mestadels med roade leenden.

 

Elisabet ville stanna i hytten hela kvällen, medan Roland och pappa gick på upptäcktsfärd. Vi tog nattfärjan, så det var inte så lång tid innan vi försökte komma till ro. Det var inte det lättaste, eftersom barnen var så exalterade. De hade full koll på vem som skulle sova var, men som alltid när jag är med, så vill båda barnen att jag skall ligga bredvid dem en stund och det blev lite hela-havet-stormar en stund. Till slut blev Roland så sur att han minsann inte skulle åka till Mumindalen, varpå Elisabet vänligt undrade:

-Skall vi lämna dig?

 

Till slut somnade vi, och raglade sömndruckna av båten i ottan. Promenerade in till Åbo där vi tog stadsbussen till Nådendal och checkade in på hotellet. Min väninna Martina, som har sommarstuga strax utanför, mötte upp oss och gjorde sällskap in till Mumindalen.

Förra gången vi var där, lämnade inte Elisabet vagnen. I den kände hon sig trygg i den märkliga värld hon hamnat i. Nu gick hon frejdlit omkring och undersökte allt som verkade spännande. De stora muminfigurerna, som Roland gärna kramade, struntade hon blankt i.

 

Vid stängningsdags gick vi tillbaka till hotellet och åt middag, sedan var det sovdags. Roland hade svårt att komma till ro igen men inte lika farligt som på färjan. Morgonen därpå vaknade jag först av alla, och passade på att ta en simtur och undersöka spa-avdelningen. Det var inget äventyrsbad, utan fem olika bassänger med olika funktioner. En kallbad, en vanlig, en utomhusbassäng och två varma varav en med bubbelfunktion. Efter frukost gick hela familjen dit i halvannan timme innan vi delade på oss. Roland och pappa åkte tillbaka till Mumindalen medan Elisabet gjorde Åbo med mig och Martina. Elisabet höll hela tiden Martina i handen, skrattade och var så glad!

 

Vädret var helt fantastiskt under hela resan. Soligt, men inte för varmt. På måndagkvällen promenerade vi längs ån till färjan i ett härligt kvällssolsken. För att undvika tumultet vid sovdags, så lämnade jag hytten efter att ha sagt godnatt, och höll mig därifrån i två timmar. Shoppade i taxfreen och skrev brev på nyköpta papper och njöt av utsikten. Barnen hade somnat fort och lätt!

 

Halv sju svensk tid var vi tillbaka i Stochkolm, och promenerade till centralstationen. Resten av dagen var vi alla trötta och jag och Roland hamnade i luven på varandra lite, men själva resan var så osannolikt bra att ingenting hade kunnat vara bättre!

 

Ingenting med våra förutsättningar, alltså. Att vi hade ett helt berg av kisstvätt att ta hand om, det hade vi räknat med. Så är det bara.