cariad

Lekträffen gick så bra! Killen var lite tyst de första femtio meterna, men sedan började vi prata om någon uppfinning och då fick han fart! Sedan lekte de tillsammans, alla tre. Elisabet var närvarande och delaktig, hennes kamrat drog helt självklart in henne i leken. Plötsligt stannade han upp och frågade mig:
-Får jag komma tillbaka hit och leka en annan dag?
-Ja, jag skulle bli väldigt glad om du ville det! svarade jag med en klump i halsen.

När pappa kom för att hämta honom, ville han inte gå hem.

Vilken lyckad dag!

Pratade imorse med en av pedagogerna om att han skulle följa med oss. Hon sade:
-Så trevligt! Han tycker verkligen så mycket om Elisabet. Han har en förmåga att se henne. Det är inte alla förunnat!

Den sista meningen har följt mig hela dagen.
Det är inte alla förunnat.
Det vittnar om precis det jag känner. Min Elisabet är en värdefull skatt, så väl gömd att bara de som vill leta kan finna den.

Det är inte alla förunnat att vinna högsta vinsten på en trisslott.
Det är inte alla förunnat att må bra, ha mat och varma kläder.
Det är inte alla förunnat att kunna se Elisabet.

Men de som gör det, de har sannerligen vunnit!