cariad

Barnen missade ju Lucia, men tärnljus kan man ändå ha användning för tyckte jag när jag hämtade dem igår. Vi går ett stycke genom skogen, där det blir riktigt mörkt framåt eftermiddagen, och jag tänkte att det kanske kunde vara roligt för barnen att lysa lite med ljusen.

Roland tyckte bitvis att det var skoj. Elisabet blev helt hänförd över detta ljus, och ville ha det resten av kvällen. I badet tyckte jag inte att det var någon bra ide, men vid läggdags fick hon ha det. När jag själv lade mig, så sov hon så fridfullt i sin säng med ett litet lysande tärnljus i sin hand.

Det var så vackert. Hela bilden var en illustration av hur det är - hon, och Roland, är sannerligen ljusen i mitt liv!