cariad

En av de normala egenskaper som jag faktiskt saknar lite hos Elisabet är viljan att berätta för oss vad hon har varit med om eller vad hon tänker på. Men igår fick vi en liten guldpärla! Jag och maken satt i köket och avslutade vår middag, medan barnen lekte i kammaren. Så kom Elisabet in i köket, tittade fjärrskådande snett bredvid oss och sade:

"Det satt en elefant i trädet!"

Varpå hon gick tillbaka i kammaren och upprepade:

"Det satt en elefant i trädet. Så tokigt!"

Möjligen menade hon en scen ur "Fem myror är fler än fyra elefanter" där en av de roliga historierna handlar om en elefant i ett träd. Eller så har hon sett något annat som hon nu kom att tänka på.

Jag är så van vid att hon säger saker för sig själv sådär, men min man påpekade för mig:
"Nu kom hon faktiskt in och berättade något för oss! Det här ville hon att vi skulle veta!"

Och då blev händelsen plötsligt till ett litet vardagsmirakel.