Första föräldramötet i ettan

Föräldramöte i torsdags, delvis inne i barnens klassrum. Riktiga bänkar, på rad, med fint bänkpapper i. Lila i Elisabets.
Det var nära att jag började gråta.
Minns ni förra hösten? Första kvartsamtalet? När pedagogen sa att hon inte trodde att Elisabet skulle kunna klara en klassrumssituation?
Glädjen, lättnaden, triumfen över att sitta där, som en förälder i mängden, den fyllde mig totalt. Visst, handstilen i övningsböckerna var bra lik resursens, men vad spelar det för roll! Min unge skuttar fortfarande till skolan, går så stolt in och sätter sig på sin bänk, deltar i gymnastik och utflykter och allt. De morgnar som maken måste lämna barnen extra tidigt så får hon gå in till Rolands avdelning, vägg i vägg. För lillebror har också blivit en stor skolkille nu. Elisabet är tidig nollsexa, Roland sen nollsjua så det är ett sifferår men nästan två år mellan dem. En av Rolands pedagoger hade Elisabet förra året, så det är ett känt ansikte innan resursen kommer. Fungerar jättebra och Roland är än så länge stolt över att kunna visa storasyster sitt klassrum. På rasterna söker han upp henne, vilket väl är både på gott och ont, men jag tror det kommer ordna till sig nu när deras olika fritidsavdelningar gör olika utflykter efter skoltid.
 
Denna helg var första för hösten som Elisabet har varit hos stödfamiljen.
-Vad mycket det har hänt! kommenterade Christina förundrat.
Och det har det.
För ett år sedan, när vi började det här gudasända samarbetet, så frågade Christina vad Elisabet tyckte om för godis, de skulle stanna och köpa lördagsgodis. Jag uppmanade henne att fråga på plats, och hon tänkte att ja ja, det går väl som det går. På dagis var hon inte alls så kommunikativ. Men jodå, hon kunde peka på det hon ville ha. Kort men koncist.
Igår var det andra haranger.
 
 
-Jag vill ha lakrits för jag tycker om lakrits, men jag vill inte ha sådana för jag tycker inte om mint.

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0