cariad

Idag fick jag frågan om vi haft några problem när vi sökte vårdbidrag för Elisabet. Hon hade hört om så mycket krångel.

Ja, det är mycket som inte stämmer när det gäller stöd och hjälp och assistans och bidrag. Men, det är det som inte är bra som hörs och syns. Mycket går faktikst som smort. Många vänliga och hjälpsamma människor. Men det är som med de flesta nyheter - det positiva är inte intressant att lyfta fram. Det ska poängteras hur många människor som dog i en bussolycka i ett annat land, men inte hur många som överlevde. Inga berättelser om hur bra assistansen fungerar hörs i media.

 

För oss har allt gått som på räls. Förskolan frågade oss om de fick kontakta en specialpedagog för att kika på hur de kunde hjälpa Elisabet, och frågade sedan om de fick söka om en resursperson till henne och om vi gick med på att börja en utredning. Vi har fått alla intyg utan krångel och fick vårdbidrag direkt, först fullt, sedan halverat när hon började sexårs. En fantastisk person frågade om inte hon skulle kunna få lov att låna Elisabet ibland, och bli stödfamilj. Kommunens personal, överväldigad av tacksamhet över att få en ansökan i stil med att "vi vill ha en kontaktfamilj, vi har redan hittat en familj, kan ni fixa det formella?" istället för ett "hjälp oss hitta en familj!", ordnade allt snabbt och har alltid varit vänliga och tillmötesgående i all kontakt vi haft med dem. Att byta skola från vanlig till resursskola var en jobbig process rent emotionellt för mig, men administrativt sett var där inga som helst problem från något håll. Alla är måna om Elisabet, och om oss.

 

Det räcker med att ett enda barn far illa när det ska sparas pengar och lagar tolkas utifrån vinklar som långtifrån handlar om barnets bästa, så är det ett stort misslyckande. Det är klart att det ska tas upp och helst åtgärdas omedelbart. Men ibland är det viktigt att påpeka att mycket också är bra.

Tredje året i resursskolan har vi lärt oss - på skolloven arrangeras roliga saker av fritids! Bästa sportlovsarrangemanget har därför i år varit att Elisabet går på fritids varje dag, medan Roland har varit ledig fyra dagar och ska gå på fritids imorgon.

Visst kommer tanken - är det rätt att skicka iväg sitt barn till fritids på ett lov, trots att pappa är ledig och lillebror ska vara hemma? Är det att utnyttja systemet och smita undan sitt eget ansvar som förälder? Borde jag inte kunna roa mitt eget barn under ett lov? Behöver inte hon också få vara ledig?

Så kan man tänka.

Man kan också inse hur det skulle bli om båda barnen var hemma hela lovet. De nöter en del på varandra om de spenderar för mycket tid tillsammans. Inte lika mycket som förr, och absolut inte så mycket som många andra syskon, men nu är det så att många av Tores kamrater antingen är bortresta eller går på fritids och även om han gärna sitter i pyjamas en hel dag och tittar på film, spelar spel och leker för sig själv, så räcker det inte till ett helt lov och då är det lätt att ta till nöjet "reta sin syster".

Man kan också tänka att fritids har planerat en massa roliga aktiviteter utifrån att det kommer barn. När vi pratade med fritidspersonalen om att hon nog skulle komma varje dag, så möttes vi av "å, så roligt!" I måndags när jag lämnade Elisabet (den lyxen unnar vi oss, att vi har avbeställt taxin och sover tills vi vaknar självmant, och så följer vi henne) så berättade de att det bara skulle vara hon och ett barn till under veckan, så de var uppriktigt glada att ha henne där. Förra lovet hade de saker planerat, och så kom inte ens det barn som var anmält.

Man kan också se på sin dotters min, hennes glittrande ögon och breda leende när vi sitter på bussen, och hur hon bokstavligt talat skuttar in för att hänga av sig ytterkläderna.

Hon har det bra, och gör en massa roligt. Bio, Tropiska Växthuset, utflykt till Hammarskog. Lillebror har det bra, och får både tid i soffan och tumanhandtid med pappa på stan och på äventyrsbad, och har också faktiskt hittat en sportlovsledig kompis som han lekt med idag. Kvällarna blir lugna tack vare att de har haft egna saker för sig. Då kan vi spela spel, eller bara finnas nära varandra.

 

Recept på ett bra sportlov är långt ifrån universellt.