cariad

Roland sover hos storkusinen Jonas ikväll. Elisabet har suttit med iPaden en stund, men gled mest omkring och funderade på mysteriska. Men så kunde jag urskilja svenska bland hennes haranger.

-Ledsen. Ledsen.

-Är du ledsen, Elisabet? Varför är du ledsen?

-Får man aldrig gå och lägga sig!

-Men älskling! Det är klart att du får gå och lägga dig!

(olyckligt:)

-Det är inte läggdags!

(mamma tittar på klockan. Tio i åtta, jodå!)

-Jo, det är visst läggdags!

(jublar:)

-Är det?!

 

Nattbestyr.

-Vill du att jag läser en saga?

-Nej!

-Vill du att jag ligger hos dig en stund?

-Vill du det?

-Ja, det vill jag!

Mys en stund.

-Vill du att jag ska gå nu, eller ska jag stanna?

(tystnad.)

-Vill du att jag ska gå?

(vänligt:)

-Ville du gå?

-Vill du att jag stannar lite till?

(tystnad.)

-Vill du att jag går?

-Ville du gå?

-Vill du att jag stannar eller vill du att jag ska gå?

-Du kan ju inte ligga här hela tiden!

(mamma kväver ett skratt.)

-Du har rätt, Elisabet. Godnatt, älskling!

 

Matteläxa vid köksbordet. Kaninen i höger hand.

-Byt hand med kaninen så att du kan skriva med höger hand, Elisabet!

-Varför vill du att jag ska skriva med den handen?

-För att du skriver bättre med höger hand. Eller är du ambidexteriös?

-Jaa!

 

Då fick hon skriva med vänster!

Jag skriver inte så mycket om exkrementkampen längre. Detta för att det mer och mer känns som att just det inkräktar för mycket på Elisabets integritet.

Det går bättre och bättre. Men inte helt bra. När det är det, när jag kan säga att nu, nu äntligen är hon så pålitlig som vi tror att hon kan bli, då talar jag om det. Fram till dess får ni gärna skänka oss några stärkande tankar.

Det kan vara lite abstrakt för Elisabet att hitta på hur ett virus ser ut, så mammas medicinska grundkurs åkte fram. Hon ritade bilden helt själv medan jag diskade, och bokstäverna fick hon mental hjälp med såtillvida att jag höll min hand över hennes. Men hon formade dem helt själv!

 

Ni som undrar... Den omnämnda myrstacken häromdagen är alltså en sorts bakelse med chokladströssel som kallas så. Typ arraksboll. Annars hade det ju varit gulligt om Elisabet själv hade hittat på namnet, men det är vedertaget här i Uppsala i alla fall!

-Vet du, att igår åt vi myrstack!

-Gjorde ni? Så tokigt!

-Det var chokladströssel på.

-Var det gott?

-Ja. Jag vill inte prata mer om det.

 

Längre än så här är sällan våra konversationer. Men denna initierades av Elisabet, och bara det är guld värt!