cariad

Liksom förra året gjorde vi en familjeutflykt till Åbo och Nådendal. Roland ville så gärna åka tillbaka, och vi tycker också att det är ett trevligt resmål med enkel logistik. Vi börjar också lära oss var toaletterna i centrala Åbo finns, det får ett stort plus! Vi tog anslutningsbussen från Uppsala på självaste nationaldagen. Som tur var hade vi dagen innan fått veta att bussen inte alls skulle gå klockan sex utan fem över fem, Kändes inte som att vi behövde vara på terminalen halvannan timme innan de började släppa på folk, men ungarna roade sig ändå och jag hade tagit med ett broderi.

I år ville även Elisabet utforska båten, så maken tog med sig båda barnen på upptäcksfärd medan jag vilade mig (jag kom nästan direkt ifrån ett jobbpass och då är jag alltid mosig). Med förra årets kalabalik vid sänggåendet i planeringen, höll jag mig borta någon timme och tassade tillbaka till en lugn familj. Elisabet var vaken men låg bara och tittade på mig, och somnade sedan gott.

Halv åtta finsk tid var vi framme, och strosade längs med vattnet in till centrum, med många trevliga stopp. Utanför marinmuséet Forum Marinum fanns några roliga båtar att titta på och leka i, lite längre bort fanns en enorm prästkrage att klättra på, och sedan hittade vi en lekpark där vi stannade en stund.

Till min glädje var Saluhallen öppen! Sist var den stängd för storstädning. Vi köpte lite frukostsmaskens som vi åt ute på en bänk, innan vi inledde stora shoppingrundan! Jag letade brevpapper med stor framgång, Roland fick en cool riddarhjälm och Elisabet en ny variant av Schleich-katter. Lunch på Hesburger, sedan oerhört god italiensk glass och så buss till Nådendal där vi skulle bo på samma spahotell som förra året.

För några veckor sedan tappade Roland en hantel på sin stortå, och denna nagel lossnade nu precis i badet och då ville han INTE bada! INTE!!! Så han och pappa gick upp på rummet, där livet snabbt blev bättre med lite bus på sängen. Men Elisabet badade av hjärtans lust, så länge att jag fick tvinga upp henne vid sjutiden på kvällen för att jag var väldigt hungrig. Hon hade kunnat bada mycket längre men även hon behövde få något i sig tyckte jag.

Efter en osannolikt dyr buffémiddag på hotellet försökte vi varva ner på rummet. Barnen skulle dela en bäddsoffa. Smartast hade väl varit att en av oss sovit där med ett av barnen, men jag mindes hur otroligt obekväma de var och efter två-tre nätter med bristfällig sömn behövde jag verkligen få sova. Så barnen låg och trissade upp varandra, fnittrade, busade, ignorerade alla tillsägelser tills vi slutligen förklarade att om de inte kunde lugna ner sig, så fick en av dem sova på golvet!

-Jag vill inte sova på golvet! gnällde Elisabet och la sig snällt på golvet med sitt täcke när vi vuxna fått nog.

Det är klart att hon inte behövde göra det! Men det som behövdes, var att bryta den situationen. Sedan somnade de lugnt och sov ända till nio.

Mumindalen öppnade för säsongen den åttonde juni, och Martina hängde på denna gång också. Roland var lite för spänd, på grund av höga förväntningar skulle jag tro. Ville inte se teater, ville inte gå ur vagnen, var lite gnällig första varvet på Sagostigen, men när vi kom fram till Muminpappans båt där de fick klättra och åka rutschkana och leka med vattnet, så släppte det och resten av tiden vi var där, fram till stängningsdags, var allt bara bra. Vi tog ännu ett varv på Sagostigen, och gick tillbaka flera gånger för att titta på Mårran och hattifnattarna som är hans favoriter.

Martina konstaterade att Elisabet var mycket tystare i år, och när vi tänkte efter så insåg vi att det stämde. Förra året pratade hon om katten och musen och vad gjorde hunden då, och talade om för folk att de var råttor. I år lyssnade hon mer, tog in, bearbetade. Men glad och nöjd ändå, tog små glädjeskutt med ojämna mellanrum, vandrade kilometer efter kilometer med oss utan att protestera.

Buss tillbaka till Åbo där vi åt på Hesburger igen, denna barnfamiljens räddare, finska motsvarigheten till McDonald´s. Promenad längs med vattnet tillbaka till färjan, Viking Grace som var väldigt fräsch i jämförelse med de andra färjor vi har rest med, och en lugn hemfärd.

Vädret var även denna gång helt perfekt. Soligt och runt 20-22 grader, inte för varmt för att vara i solen, men varmt nog för att inte frysa i T-shirt i skuggan. Förra året gjorde jag en fotobok av vår resa, vilket Roland ville att jag skulle göra igen. Det är ett väldigt bra sätt att spara minnen på, och då och då - som just nu - är det halva priset på de där böckerna. Elisabet är lite tveksam just nu till att se sig själv i en bok, men Roland tycker att det är väldigt roligt!

Om vi reser tillbaka nästa år också vet jag inte. Men det är inte alls omöjligt!