Legoland!

Varken jag eller maken hade varit i Legoland, men har i åratal haft det som ett "det här måste vi bara göra"-mål. Det vi har väntat på är att Roland ska bli så lång att han kan åka vilka attraktioner han vill. Jag har hört alltför många berättelser om besvikna barn som inte haft längden inne. Vid 120cm får man åka rubbet, och unge herrn är nu 121,6cm så då bokade vi resan!
Det är långt till Danmark från Uppsala, och långt till Billund från danska gränsen. Flyg vågar jag mig inte på än, eftersom jag själv har problem med öronen. Nässpray och diverse knep och grejer från Apoteket kan hjälpa mot den värsta smärtan, men jag har lock för öronen i en vecka efter en flygtur och jag vill inte riskera att något av barnen har ärvt mina hörselgångar innan de är självständiga nog att hantera eventuella problem på egen hand. Bil har vi inte, och för att förkorta den vakna restiden, och som en del i äventyret, tog vi nattåg till Lund med byte till Köpenhamn från Stockholm. Bara att se Rolands min när han låg hopkurad på sin brits under filten och tittade ut genom fönstret var värt det annars ganska saftiga priset!
Kundtjänst och nätbaserade reseplanerare i Danmark lämnade en hel del att önska. När jag i februari började titta efter förbindelser mellan Billund och Köpenhamn, för att kunna boka tågresan hem från Köpenhamn, så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Tidtabellerna skulle gälla fram till juni, och onsdagen den trettonde maj gick det hyfsat täta avgångar mellan de båda orterna, som skulle ta mellan tre och fyra timmar. Men torsdagen den fjortonde gick det endast en enda avgång, som skulle ta 23 timmar med nio byten. Efter mycket bollande med en goddagyxskaftsmittad kundtjänst fick jag ytterligare ett alternativ, och det var att åka ner till Hamburg och byta tåg. Jag var nära att ge upp, men då kom maken på den briljanta idén att hyra bil i Köpenhamn. Hertz låg bara några hundra meter ifrån centralstationen, och de flesta orosmoment rann av när det visade sig att bilen hade en tydlig GPS, både visuell och auditiv. Vi fick hjälp att ställa in den, och följde den gula vägen ända till Billund och Legoland Holiday Village. GPS-damen blev lite grinig när vi svängde av för att rasta, men hon förlät oss snabbt.
Hela Skandinavien hade långhelg, så semesterbyn var helt fullbokad, och vi kunde inte få tre nätter i samma rum. Första natten hade vi en liten Vilda Västern-stuga, med legoskorpioner. Kallt som tusan, och inte var det varmt ute heller. Vi åt lunch på en restaurang i Billunds lilla centrum innan vi checkade in vid tre, och sedan utforskade vi det trevliga området tills det var läggdags. Där fanns hinderbana, studsmattor, rutschkana, klätterställningar, trampbilar, legofigurer att klättra på, och ett minizoo med kaniner, åsnor och ett par getter som var helt tokiga i spaghetti. Där var barnen en lång stund. Vi fick också en karta i receptionen och gick på skattjakt.
På fredagen vaknade vi tidigt av oss själva, åt frukost och promenerade bort till Legoland som låg ca 400m bort från semesterbyn. Vi kom dit strax efter öppningsdags vid tio, och gick direkt till informationen för att hämta ett Visa Hänsyn-pass till Elisabet. Jag hade läst om det på hemsidan, att barn med funktionsnedsättning - bland annat autism - kunde få ett sådant pass och en stämpel på handen, som i kombination ger förtur i kön. Jag var först tveksam till om vi skulle hämta ut ett, hon har ju inga problem med att stå i kö, men så tänkte jag att vad tusan, det kan vara bra att ha, och så många nackdelar som det ändå kan vara med att ha en funktionsnedsatt familjemedlem, så kan vi banne mig förtjäna att dra nytta av det också när vi nu har rätt till det! Jag läste först inte det finstilta och trodde att kortet bara gällde henne och en ledsagare, så vi stod i långa köer några gånger eftersom vi ville hålla ihop hela familjen, men så förtydligade en snäll funktionär att hon får ha med sig tre ledsagare. Så efter det kunde hela familjen glida förbi alla långa köer till allt som Elisabet ville åka.
Första dagen hade vi fint väder, fortfarande kallt (runt tio grader) men uppehåll. Vi stannade nästan ända till stängningsdags vid åtta, och rasade sedan i säng i vårt trevliga varma hotellrum med egen ingång och pirat-tema.
Dagen efter visste vi att det förmodligen skulle regna, så vi hade förberett oss på det och hade också sparat alla blöta åkattraktioner till lördagen. Vid halv tre tyckte båda barnen att de hade fått nog, men då hittade maken något som såg ut som en StarWars-gate, men som visade sig vara en torkhytt! För 20DKR, dagens bästa investering, fick vi varmluft blåsta på oss en ganska lång stund och då blev livet bättre, men vid halv sex var alla mätta på upplevelser och längtade hem till vårt mysiga piratrum. Roland byggde med Lego hela kvällen, Elisabet hade blivit lite väl kall under dagen och låg stilla under täcket, och jag låg och skrev vykort med en kopp välgörande te bredvid mig. Riktigt mysig kväll!
Vi såg en teater om prinsar som kämpar för att vinna prinsessan, och tittade på pingviner, "det sjunkna Atlantis" med en massa spännande havsdjur, såg världens största Legobygge med över fem miljoner bitar (ett plan från StarWars), undersökte StarWarsmiljöer i Lego, och shoppade vilt.
Hem gick det inga passande nattåg, så hela söndagen blev en resdag. Tretton timmar från dörr till dörr, inklusive ett par timmar på centralen i Köpenhamn då vi passade på att äta lunch och proviantera. Fem timmars X2000 mellan Köpenhamn och Stockholm gick förvånansvärt fort. Elisabet satt lutad mot pappa och sov i omgångar, fortfarande lite hängig, och Roland satt med mig och lekte vidare med Lego, hade tråkigt en stund kring mitten och ratade allt som jag hade förberett som sysselsättning på resan, men började sedan sjunga och improviserade fram rätt spännande sånger. Själv mår jag lite sisådär på X2000-tågen, särskilt baklänges då man helst ska försöka roa sitt barn, men det gick bra och vid tågbytet på Stockholm C grabbade jag åt mig en varm Upper Crust-baguette med brie och salami som gjorde livet lite bättre. Väl framme i Uppsala var det kallt och regnigt och vi hade med oss mer än dubbelt så mycket bagage som när vi reste, på grund av allt Legoinköp, så vi unnade oss en taxi och var hemma strax efter nio.
Vi hade, efter lite velande, anmält fritids till barnen på måndagen, i tron att de kanske hade nött tillräckligt på varandra, men eftersom Elisabet inte mådde bra så fick Roland också stanna hemma och bygga på Ewok-byn som han fått, en kartong nästan lika stor som han. Skönt att vara hemma och landa en dag också.
Resan var otroligt lyckad och rolig. Elisabet åkte en massa olika attraktioner med lysande ögon, men ratade en del och nöjde sig med att titta på. Matutbudet inne på Legoland var sisådär, lite för stor övervikt av bufféer som vi inte vill lägga pengar på eftersom barnen knappt äter när de är ute. Vi hade förmiddagsfikamatsäck med båda dagarna, men det står man sig ju inte på till kvällen.
 
Vi har aldrig dragit oss för att resa med barnen. Det var rätt enkelt när de båda var blöjbarn, lite mer stressande när vi behövde hålla koll på båda två så att de inte kissade lite här och där men när vi packade så tömde vi helt sonika byxlådan uppochned i väskan och så var det inte mer med det. Nu säger Elisabet till när hon behöver gå på toaletten, eller svarar "ja" när vi frågar om hon behöver, så det har blivit så oändligt mycket bättre!
Just nu känns det som att allting håller på att bli bättre! Ännu bättre, ska sägas, för det var ganska länge sedan nu som jag upplevde att det inte gick särskilt bra.
 
Rent krasst, vad kostar en sådan här resa då, med nattåg och hotell och hyrbil och Legoinköp? Det vet jag faktiskt inte, och jag vill inte veta heller. Vi har betalat olika saker vid olika tillfällen och från olika konton, och bestämde oss redan från start för att på den här resan ska vi inte snåla på någonting. Våra finlandssemestrar som vi gjort tre år på raken har inte gått på särskilt mycket, så nu får vi lov att unna oss. Ett stort plus är att när väl inträdet är betalt till Legoland så ingår alla åkattraktioner. Kanske hade det blivit billigare att åka via Göteborg och färja till Fredrikshavn, då slipper man Stora Bält-avgiften på runt 500DKR tur och retur också, men som sagt, nattåget blev till ett äventyr i sig.
En härlig resa, som sagt, men det var bra långt så det blir nog inte nästa år vi åker tillbaka. Men kanske nästnästa!

Kommentarer
Postat av: Lisa

Låter som en otroligt fin och stärkande familjeaktivitet, och en resa som barnen kommer att bevara i sitt minne hela livet! Säkert föräldrarna också! ;-)

2015-05-23 @ 19:31:50
Postat av: ak

Vilket härligt inlägg, vad kul att det blev så lyckat! Vi har varit där flera gånger och känner igen det du beskriver. Ett av de allra bästa resmål vi varit på i Norden. Vi har provat flera resvägar och kan rekommendera vägen via Varberg-Grenå. Inte så lång väg i Sverige och betydligt enklare och kortare körväg i Danmark. Och så en färja att leka loss på däremellan under några timmar.

Eftersom ni verkar gilla sånt vi gillar kan jag rekommendera Kneippbyn på Gotland. Stoor camping med flera boendealternativ intill nöjesparken som passar för barn till och med lågstadieåldern ungefär. Små snälla åkturer, lekparker, teater osv och nära hem om man behöver vila. Många matalternativ inklusive att laga själv. Vattenland intill och sen förstås hela Gotlands lugn att ta igen sig på om man blir trött av allt folk....Det går också att ta sig dit utan bil.

2015-05-24 @ 08:43:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0