Om lösenord och livet

Ni kanske har märkt att jag har tagit bort lösenordskravet nu.
Senaste åren har bitvis varit lite kämpiga på olika plan, Sista terminen på omvårdnadsprogrammet, med ett tempo och en nivå så låg att jag led varenda timme i klassrummet. Hela barnspecialistutbildningen (utom första "smekmånaden" på hösten då allt fortfarande kändes okej) med trams och påtvingade grupparbeten och ett hemskt klassrumsklimat. Heltidsjobb direkt på det hela sommaren förutom två veckors semester då jag var så trött att jag inte visste vad jag hette. Oron hela sommaren över Elisabets skolbyte, och så inskolning med taxistrul på det. Just då var jag inte riktigt i form för personliga påhopp, därav lösenordsinföranet.
Det har snurrat rätt ordentligt på jobbfronten sedan dess. Jag har hunnit både börja och sluta två helt olika jobb. Barnintensiven hade varit ett roligt jobb, men jag passade inte in i arbetsgruppen (och om det kan jag skriva spaltmeter men det får räcka med detta), och så hann jag vara två månader på ett boende för ungdomar med funktionsnedsättning som var otroligt tråkigt med ett horribelt schema. Nu är jag tillbaka på barnsjukhuset, visserligen bara som timvikarie men det känns ändå som att turbulensen lagt sig litegrand. Jag är där jag trivs, jag sjunger på jobbet och tycker om att gå dit. Maken har jobb fram till sommaren åtminstone, barnen trivs i skolan, det är vardag och det är lugnt och alla mår bra. Då tar jag förhoppningsvis inte lika illa vid mig över otrevliga kommentarer, så då kan jag ta bort lösenordet.

Kommentarer
Postat av: Josefine

Vad härligt att livet är i (någorlunda) balans. Hoppas det fortsätter så!

2015-04-22 @ 12:44:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0