Idag var det dags för planeringskonferens inför skolstarten. Jag och maken, resursen och rektorn från Näraskolan, en lärare, psykolog och jag tror det var specialpedagog från Vide. Efter en inledane runda om vem Elisabet är, vad hon behöver och vad hon tycker om, så hamnade fokus på det som just nu känns viktigast - fritids. Jag och maken är helt överens om att vi tror att det är bäst för henne att - åtminstone till att börja med - ha kvar sitt fritids på Näraskolan. Det har jag skrivit om tidigare, att det finns både för- och nackdelar med det. En stor nackdel blir logistiken, och kanske kommer det bli jobbigt för Elisabet att byta miljö flera gånger på samma dag. Men det enda jag kan gå på, det enda jag HAR gått på de här åren, är min magkänsla, och den skriker åt mig att inte ha henne heltid på Vide från start.
Det är inte så vanligt att man delar upp dagen såhär, sade de. Det brukar inte bli så bra, barnen brukar vilja vara med sina skolkamrater även på fritids. Man pratar om spännande saker som görs på fritids, och då är det inte roligt att behöva åka därifrån när den ordinarie skoldagen är slut. Och jag tror att fritids är alldeles utmärkt där, de har särskilda leklådor med olika teman, och har ett ordentligt tänk kring hela verksamheten. Jag har fullt förtroende för dem. Men jag kan inte göra så mot min magkänsla, mot Elisabet som ju vill vara kvar i sin klass, och mot mig själv. Särskilt inte när maken också är helt övertygad om att vi måste ge det här en chans.
Och vi blev tagna på allvar. Logistiken fick helt enkelt lösas, det måste gå att ordna. Det är ju jättesvårt att veta hur det blir, då varken jag eller maken har en aning om hur vår höst ser ut. Men vi bestämde att vi ska utgå ifrån att Elisabet har både morgon- och eftermiddagsfritids på Näraskolan. Då hämtar taxin henne där samma tid varje morgon, och lämnar henne där samma tid på eftermiddagen. Vi hämtar och lämnar på Näraskolan. Så gör vi en utvärdering innan höstlovet för att se hur det fungerar. Kanske byter vi till Vide, kanske fortsätter vi och gör en ny utvärdering lite senare. Men som start så känns det bra att kunna säga till Elisabet att hon ändå har en plats på sin hemskola, på Näraskolan.
Läraren som närvarade sa att det nog skulle kunna gå att ornda så att några skolkamrater från Näraskolan kunde få komma och hälsa på Elisabet. Det skulle ju vara helt fantastiskt! Det är nog viktigt att de barnen får se var Elisabet finns på dagarna, och Elisabet kan nog bli stolt över att få visa upp sin "egen" skola när hon har blivit van vid den.
Usch vad jag blir trött mentalt av sådana här möten, även om de går bra.
