cariad

Midsommardagens sena kväll, barnen sover till slut och maken och jag sitter vid varsin dator. Han har haft den goda smaken att sätta på Eurovision Song Contest-gamlagodingar, och Israels vinnande bidrag från 1979 har just klingat ut.

Jag har skrivit om det här förut, att Elisabet har sovit bra i hela sitt liv. Roland också. Det här har förstås varit en av de tyngst vägande faktorer när jag fortfarande hävdar att småbarnsåren har varit lätta. Särskilt första året, då vi bara hade Elisabet. De som säger "Du har glömt hur jobbigt det var" har helt enkelt fel. Vaknätterna kan räknas på ena handens tumme. Och den natten, då låg jag på soffan i vardagsrummet med Elisabet på bröstet och hade Hallelujah på repeat. Om den tystnade, så blev hon ledsen. Så den sången kommer jag alltid att förknippa med henne och denna sällsynta natt.

 

Vi har haft en lugn och fin midsommar. Igår var vi inne nästan hela dagen och bara tog det lugnt, byggde med lego, lekte, läste och tittade på film. Inga måsten, inga hemska midsommarstångsdanser. Vi försökte åka ut till Disagården för några år sedan i ett fåfängt försök att skapa någon sorts midsommartradition, men där var det så trångt att man knappt kunde vända sig om. Förra året var en ljuvlig sommarvärme, då var vi med en polare på torpet tills det började regna. Men igår, en grå, blåsig, kall fredag - nej, jag tänker inte gå ut och plocka blommor och göra mig till bara för att det råkar heta midsommarafton, då ingen annan är intresserad.

Idag har vi dock varit ute, vid torpet i flera timmar där barnen har kelat med fåren, och sedan stoppades de fårluktande ungarna i ett skumbad.

 

Elisabets kolhydratkost börjar bekymra mig. Pasta, ris, matvete, våfflor på fredagar med ett uns ägg, bröd... Lite frukt, javisst, och lite milkshake kan gå ner, men det känns som att lite mer protein borde stoppas i henne. En dietist skulle förstås kunna tala om exakt vad som behövs, men inte hur vi ska få i henne det. Men idag till middagen sa jag bara att "Idag ska du äta köttbullar." Det ville hon inte, hon tycker inte om köttbullar.

-Du får lingonsylt på.

-Bara det inte är kött.

-I köttbullarna?

-Ja.

Jag funderade över innehållet i de färdigköpta delikatessbullarna vi brukar köpa, hur mycket sågspån och hur mycket kött det var procentuellt sett... Men jo, lite kött var det nog. Så jag sa inget mer om det, utan serverade bara bullarna med en sked sylt. Och de gick ner!

På ett sätt är det väldigt enkelt med en begränsad meny. Det hon äter, äter hon med god aptit. Men som sagt, hon behöver mer. Så vi får se hur vi kan utöka det här på sikt.