Ännu en lektion i positivt tänkande och tandemcykeln

Första lektionen har ni här, skriven för drygt tre år sedan.
Idag blev det en lektion till, som troligen blir den sista eftersom jag fann ett avsågat lås hängande på cykelstället när jag kom hem från jobbet. Förmodligen hade någon stulit cykeln inatt, men jag la inte märke till att den var borta imorse när jag åkte till jobbet (å andra sidan lade jag inte märke till mer än absolut nödvändigt tio över sex...).
Första åren hade vi cykeln fastlåst i ett element inne i ett låst förråd, just för att den skulle vara så krånglig och dyr att ersätta. Men sedan blev vi av med både en trehjuling och en cykelkärra ur detta låsta förråd, så då spelade det ingen större roll. Efter snösmältningen har då cykeln förvarats utomhus för att det ska vara lättare att använda den dagligen, men fastlåst för att man inte bara ska kunna bära iväg den. Och vi har använt den ganska mycket. De morgnar då jag har haft gott om tid, så har jag först skjutsat Elisabet till skolan, cyklat hem och hämtat Roland. Ibland vid hämtning också, jag har hämtat Roland först och låtit honom vara ensam en liten stund medan jag hämtat Elisabet. Ibland har jag också tagit med cykeln till korttidshemmet och kört runt med lyckliga ungdomar där.
Ändå hade jag en konstig känsla i magen. Nästan som en tacksamhet och lättnad. Den långa kedjan hoppade av för inte så länge sedan. Det är visserligen lätt att spänna, men det var något som gav mig en obehagskänsla kring det. Cykeln var rätt sliten redan när vi köpte den, hjulen är pyttesmå och barnen blir större. Den har tjänat oss väl, jag kommer sakna den, jag tycker det är hemskt att det finns folk som vill stjäla handikappanpassade cyklar, det blir logistikproblem innan vi har skaffat cyklar till barnen och lärt dem använda dem. Men ändå. Det kändes som att mina skyddsänglar förhindrade en kommande olycka med det här. Den känslan brukar jag verkligen inte ha när mina cyklar blir stulna, då blir jag bara arg, irriterad och ledsen. Så något är det med den här gången. Vi kommer aldrig få veta vad, men då kan jag lika gärna tro att det är på det sättet.
Dessutom är det väl dags att ungarna lär sig cykla snart. Och kanske får vi tillbaka lite på försäkringen. Även om vi köpte den begagnad och den är gammal, så var den så pass dyr i nyskick att det kan löna sig att anmäla - vilket jag ju har gjort, men vi skulle återkomma när vi luskat fram nypris.
 
Så, en tandemcykel mindre.
-Jag tror att det är en tjuv som har tagit den, kommenterade Roland allvarligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0