Om livet ger dig citroner...

...så gör lemonad!
Yey!
Det är bara den lilla detaljen, att till lemonad behövs socker också.
 
Oftast är jag rätt bra på att hitta det där sockret - men man måste hitta det själv om det ska ha någon verkan, åtminstone för min del. Tyvärr är jag nog lite för bra på att oreflekterat strö socker över andras citroner och påpeka det positiva, för det är en ganska irriterande egenskap. Ibland måste man få tjura och tycka synd om sig själv en stund.
 
Jag blir ofta hjälpt av att andra har det värre. Inte alltid, när jag själv är ordentligt sjuk med feber och halsont och allt, så struntar jag fullständigt i att det är folk som går igenom svåra cancerbehandlingar. Jag mår lika dåligt för det. Men rent situationsmässigt sett, så är tacksamheten över det jag har en livlina. Som igår, efter en bra födelsedag. Jag råkade bli sådär trött i soffan så att det var nästan omöjligt att resa mig för att lägga mig. Maken känner sig lite krasslig och sover i kammaren för att få vara lite mer ostörd, annars hade han reagerat på att Elisabet hade klättrat upp i vår säng och sov där så gott så gott. Och hade kissat. Vid midnatt, när man är trött som en sko och bara vill sova, så är det inte det man helst gör, att först försöka flytta över en ganska stor unge till hennes egen säng, och sedan ta bort lakan och påslakan, madrasskydd, överdraget till bäddmadrassen och sedan bädda om allt. Och vetskapen om att allt det där måste tvättas imorgon, en dag som jag hade vikt åt studier och lite förberedelser inför att Märta ska komma hit och fira Elisabet i eftermiddag, den kändes just då så jobbig att jag bara ville tjuta.
Men.
Det var bara kiss. Inget värre. Det är det för övrigt aldrig, inte i sängen, en sak at vara verkligt tacksam över! Ingen vaken ledsen unge som måste bäras omkring, tröstas, vaggas. Det finns tvättmaskiner. Och jag har en säng att krypa ner i, ett hem, en trygghet. Vi sitter inte och fryser i en husvagn som de rumänska romerna i Högdalen.
 
Sockret i dagens lemonad var att tvättstugan med den stora maskinen och tumlaren var ledig första passet. Jag slängde i allt vid halv åtta imorse, och ska nu gå och hämta det förhoppningsvis torra täcket ur tumlaren och lägga i resten för att torka. Jag slipper hänga tvätt, som är något av det tråkigaste jag vet!
 
Det ständiga sockret i lemonaden är att jag faktiskt har barn. Två stycken dessutom! Och lemonad är riktigt gott.
Så, tack för citronerna, livet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0