Försiktig start.

Elisabet undrar när hon ska få börja skolan. Imorgon, svarar jag. Men idag skulle hon få gå på fritids på eftermiddagen.
Sommarfritids har varit i andra lokaler, men nu är det vardag och Elisabets klass är tillbaka i sina gamla lokaler.
På skolgården studsade Elisabet omkring som vanligt, men när det var dags att gå in klockan två, då jag sagt att hon skulle komma, så blev hon förvirrad.
-Vad ska jag göra här? undrade hon.
Jag svor tyst för mig själv. Har vi fokuserat så mycket på nya skolan att hon inte riktigt har tagit in att hon ska ha kvar fritids på Näraskolan till att börja med? Hade vi kunnat skippa den här logistiska karusellen och bara låtit henne börja med hull och hår på nya skolan?
Men nej, magkänslan säger fortfarande att det är bra att hon får ha kvar sin plats i den här gruppen. Och när jag väl påpekat för henne att hon fortfarande ska ha sitt fritids här, i alla fall en tid till, så skuttade hon in och hamnade genast i famnen på den som var hennes resurs förut, som nu jobbar på fritids. Mig sa hon åt att gå därifrån, mer eller mindre.
 
Läraren var kvar i klassrummet, och jag tittade in för en liten pratstund. Elisabets bänk stod kvar, hon var inte helt säker på hur vi skulle göra de här dagarna innan nya skolan öppnar. Jag fick en klump i halsen som kommer tillbaka nu när jag skriver om det. Det kommer bli bra. Det blir det ju. Men det hindrar inte att det är otroligt vemodigt att lämna något som också är bra. För den här nya läraren, hon är verkligen bra på så sätt att hon utstrålar värme och äkta engagemang. Hon tycker verkligen om mitt barn, det märks. Vi pratade om läxor, att jag gärna vill ha de läxor som de före detta klasskamraterna får. Detta av flera skäl. Dels för att läxstunderna har varit så mysiga, dels för att jag vill att hon ska behålla vanan att göra läxor inför framtiden, dels för att Roland annars förmodligen kommer att knorra och hävda orättvisa. Det skulle inte vara några problem sade hon, Elisabet har kvar sin hylla i kapprummet, det är bara att lägga dit ett ark.
Vi pratade också om musik, att jag gärna kommer och undervisar lite i blockflöjt på fritids, och hjälper till på musiklektionerna i klassen. Det är en härlig klass, som jag har fått en särskild relation till under de här åren. När jag lämnade Roland första skoldagen ropade några flickor:
-Vad ska du göra för present åt lärarna i år?
Det högg faktiskt till lite i mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0