cariad

 

En sådan här hummerhanddocka köpte jag till mina barn när jag stod på bokmässan 2010, och jag tror inte att vi haft lika roligt tillsammans med någon annan leksak! Det är förstås hummern Sebastian, som både kan sjunga och nypas och busa.

Igår var Roland extra gosig med Sebastian, skulle skydda honom mot "den elaka pojken" som ville sätta en klädnypa i hans klor och allt vad det var. För att gömma sig för denne pojke så smet hummern in under min rygg där vi lekte i sängen.

Elisabet "grät" med glittrande ögon och uppåtryckande mungipor.

-Uhu! Uhu! Jag är ledsen för att Sebastian försvann!

Sedan, när han dök upp igen:

-Nu är jag glad för att du är tillbaka igen!

 

Leken övergick till en sorts namnlek, där Sebastian frågade Elisabet vad hon hette.

-Hmf! svarade hon.

-Heter du "Hmf?"

-Nej!

-Heter du "Nej?"

-Hon heter Elisabet! bröt Roland in.

-Jag hör inte! sa Sebastian och fortsatte fråga Elisabet som inte alls ville svara men ändå var med i leken.

Till slut, efter flera vändor med detta, tröttnade Elisabet på detta tjat och sa bestämt:

-Då sätter jag hörlurar på dig!