cariad

Höstlovet spenderades hos mormor och morfar. På grund av något banarbete, antar jag, så gick inte de smidiga direkttågen mellan Norrköping och Uppsala. Det blev en tur till Sala med byte där istället. Kunde förstås ha bytt i Stockholm, men det kändes betydligt smidigare med ett tågbyte som bara krävde att man tog ett par steg till spår 1 från spår 2 istället för att behöva kryssa sig fram med packning och två barn på Stockholm C. Hur eller hur, vi skulle komma fram halv åtta på kvällen.

-När vi kommer hem så ska ni gå och lägga er direkt. Egentligen är det ju läggdags just nu.

Elisabet kommenterade:

-Vi kan ju inte sova på tåget!

Mamma höll masken.

-Nej, det kan ni inte.

Glitter i ögonen.

-Men det var en som sov på tåget!

 

Min allra mest älskade flicka. Jag är inte så förtjust i att hon har börjat bita mig när hon blir frustrerad. Det måste jobbas bort. Men att hon kommunicerar så här mycket, att hon berättar, frågar, kommenterar... Det är värt ett och annat bett!