cariad

Det har varit lite rörigt i Elisabets klass. Alla pedagoger, det vill säga klassläraren, fritidspedagogen och hennes resurs, har varit sjuka samtidigt. Det märks på Elisabet. Hon blir orolig och vi får bära hem kasse efter kasse med smutsiga kläder. Igår fick hon vara inne hos Roland, eftersom han har samma pedagog som hon hade i sexårsverksamheten och hon är därinne en stund när de måste börja redan vid sju på morgonen. Det hade gått bra, men för säkerhets skull bad jag att få gå lite tidigare från min praktik - som jag nu gör på akuten och akutvårdsavdelningen på Akademiska Sjukhuset - och hämta henne tidigare.

-Ååå, inte redan! protesterade Roland, som just kommit ut på skolgården och börjat leka med bästisen.

-Nej, jag tänkte fråga dig om det är okej att du stannar här lite till och jag går hem med Elisabet, sa jag, vilket var min ursprungliga tanke så att han skulle få vara ifred en stund.

Elisabet tyckte inte alls att det var en bra idé.

-Varför kommer du bara med dåliga förslag! protesterade hon småilsket, men följde sedan med hem utan vidare protester.

 

Idag var både resursen och läraren tillbaka, som tur var. Roland ville nämligen inte alls ha storasyster där idag också.

-Hon får bara spela på "paddan"! klagade han.

Nu är jag rätt säker på att tiden var rättvist fördelad, men dilemmat kvarstår - vad ska vi göra när en sådan här situation uppstår? Ska vi utsätta henne för stressen med olika vikarier? Utsätta Roland för irritationsmomentet att ha sin storasyster i sitt eget klassrum? Ska vi själva behöva vara hemma med henne, eller följa med till skolan? Det sistnämnda tror jag inte alls på, eftersom Elisabet beter sig helt annorlunda när jag är i närheten.

Och vad händer nästa läsår, när tryggheten med sexårs som backup inte finns kvar?

Men nu tar jag ut bekymmer i förskott, det är inte min stil.

Vi ska ha ett möte på måndag, med skola och habilitering, då får vi ta upp lite mer praktiska strategier för hur vi ska göra den närmaste tiden, om det blir vinterkräksjuka och grejer som drabbar flera pedagoger samtidigt igen. Framför allt vill vi gärna få veta det lite tidigare än när det redan har varit så i några dagar. Det kan ju vara så att vi har möjlighet att hämta henne tidigare än vi sagt.

 

Jag är ändå glad över att hon reagerar som hon gör, och inte värre. Kisstvätt kan jag ta, det är bara att tvätta, även om jag efter dagens femte maskin måste kväva en suck när Roland kissat på sig för tredje gången idag när han är för uppslukad av dataspel. Det är nästan alltid kisstvätt här hemma. Sisyfosarbete. Men som sagt, det går att tvätta och hänga på tork i ett annat rum, sedan är det över. Hon skadar inte sig själv eller någon annan, blir inte hysterisk även om hon visst har börjat skrika till rätt så högt i klassrummet, hon sover gott och skuttar fortfarande till skolan. Och jag är också glad, faktiskt, över att hon alls reagerar på att det är nya människor omkring henne. Det hade varit ganska illa om hon hade stängt av helt och inte brytt sig alls.

 

Men - en otroligt positiv sak är att hon uträttar alla sina behov på toaletten här hemma nu. När vi är inomhus i alla fall. Nu är det istället Roland som kissar på sig när han är inne i något spel eller film, så vi sätter ett skydd under honom när vi kommer åt. Det är inte roligt att skrubba soffkuddar. Men hellre en sunkig soffa än en fräsch utan barn. Jag får väl nappa på något sådant där erbjudande om att en skum firma kommer hem för gratis rengöring av en möbel samtidigt som de försöker pracka på mig en dammsugare i storlek cementblandare för endast trettioåtta tusen.