cariad

Inga djur med på flera veckor. Inte ens vid sovdags har hon dem i sängen, och nu talar vi om en flicka som kunde bli hysterisk om en enda liten plastkatt saknades. Menageriet finns nu på pallen bredvid. Förra helgen, när Elisabet skulle till Christina, så behövde jag plocka upp den katt jag stoppat ner i packningen för säkerhets skull, för att hon skulle kunna samla sig lite bättre, men annars har hon klarat sig utan. Det har både för- och nackdelar. Den stora fördelen är att det känns som ett stort mentalt steg framåt, och att hon blir friare i sitt rörelsemönster. Och för vår del, att vi inte behöver leta minimala katter om kvällarna. Nackdelen, konstaterade en av förskolepedagogerna på Rolands avdelning, är att det är svårare att få kontakt med henne och att få igång ett samtal när man inte längre kan tala kring djuren.

På matfronten har det också hänt mycket. När Elisabet var liten åt hon allt, kändes det som. Sedan krympte middagsrepertoaren, och nyss var det endast makaroner, ris, blodpudding, pannkakor och våfflor som fungerade bra, vid sidan av vissa sorters bröd och viss frukt. Senaste veckan har hon ätit grillad korv, köttbullar och pizza med salami, inte bara pizzakanter som annars varit favoriten.

Och på skolgården testar hon gränser. Fysiska gränser också. Fram till nu har hon inte gått utanför den osynliga gräns som förskoleklasserna ska hålla sig innanför. Nu går hon utanför, och skrattar åt pedagogerna som säger till henne. På ett sätt är det förstås inte bra. Men på ett annat plan är det ett stort framsteg. Dessutom, rent krasst, så kan det vara ett tungt argument till att få de resurser som behövs till hösten, då vi kanske behöver ha henne på fritids längre än vi har nu.

Det som stryker på foten när andra områden utvecklas, är ju toalettbiten. Ibland har vi ganska långa bra perioder. Just nu inte.Men, vi har tvättmaskin, vi har plastade draglakan, vi har mantrat "hon är i alla fall inte förstoppad".

 

Igår fyllde jag år, och två av föräldragruppsföräldrarna var här. Karolina kom först, och satt en stund och fick HayDay förklarat för sig av Elisabet. Senare kom Bengt med de tre barnen, och konataterade återigen hur mycket som händer med Elisabet för varje gång han träffar henne.

Det är magiskt att se det här. Och en påminnelse om att det just nu är på ett visst sätt, men det just nu kan mycket väl se annorlunda ut imorgon.