cariad

Roland spelar ofta teater för oss, eller film. Han är inlevelsefull och dramatisk, och jag kommer inte att bli ett dugg förvånad om jag ser honom på en scen lite senare i livet. Han har det i generna.

I fredags stannade jag kvar en liten stund och pratade med den manliga resurs som hon har haft nu på sommarfritids, medan hon lyckligt sprang omkring och lekte med Kossan, Suggan och Kultingen, som är de små plastdjur hon kommunicerar igenom i skolan. Efter en stund kom hon fram till mig, och de trasslade in sig i mitt hår, provade att äta men det gick ju inte.

-Vi visste inte vad det var! sa hon, med djurens röst. Sedan tillade hon:

-Det är teater!

Första gången. Verkligen första gången!

-Är det teater! sa jag förundrat.

-Ja. Nu är den slut!

Och så den där frånvarande blicken, med en liten rynka i panna, och det böljande tonfallet:

-Det var en kort teater!