cariad

Nöjesläste just lite på Upsala Nya Tidnings hemsida, och skummade igenom en lite på-skoj-artikel om olika föräldratyper. Den sköna typen som inte låter barnen hindra en från att leva det liv man vill, och som därför tar med barnen till Kilimanjaro, fjärrkontrollföräldern som vill ha full koll, facebookföräldern som vräker ut bilder på barnen, känguruföräldern som skjutsar sitt barn överallt, kundföräldern som gärna skulle vilja ha öppet köp på sitt barn, nostalgiföräldern som vill att barnen ska få exakt den barndom man själv haft, och så e-postföräldern. Nostalgiförälder ligger närmast till hands, tänkte jag, eftersom jag öser Barbapapa över mina barn, köper Fem myror är fler än fyra elefanter, professor Balthazar och Fablernas Värld, tar med dem ut i blåbärsskogen och åker spark, men ett brett leende spred sig faktiskt över mina läppar när jag läste detta:

 

Jag kanske inte mejlar om en tappad vante... Men senast igår mejlade jag skolsköterskan, och imorse mejlade jag i egenskap av klassförälder till alla föräldrar för att föreslå en avslutningspresent... Och jag mejlar pedagogerna om app-tips och pysseltips, mejlar habiliteringspersonalen när det hänt något extra roligt som med skridskoåkningen, så jo,jag är nog en nostalgi-e-postförälder!