cariad

Klockan ett hämtade vi Malin på fritids. Skolan och ordinarie fritids öppnar inte förrän imorgon, så det var en salig blandning av barn och åldrar, men några klasskamrater fanns där och hälsade glatt på Elisabet.

På hemvägen pratade vi om julen och julklappar, så samtalet flöt på. Väl hemma tog det några minuter av blygsel innan de kom igång, men sedan lekte de en timme med playmobildjur och allt vad det var medan jag bakade muffins. De lekte verkligen, hittade på berättelser, och Elisabet berättade om lejonet som rymde.

Jag önskar att ni kunde höra henne säga "lejon". L:et börjar längst ner i registret, svingar sig högst upp till e, tillbaka till botten på j, där det vilar en stund, upp på o, och landar någonstans i mitten på n.

Efter en timme hittade de iPaden och satt tillsammans, tätt ihop i soffan och spelade. Pratade, kommenterade, interagerade.

-Det är roligt att vara hos dig, Elisabet, hörde jag Malin säga där jag skruvade ihop gårdagens inköpta skohylla.

 

Jag vet inte om ni kan förstå vad det här betyder för mig. För Elisabet.

 

När mamman kom för att hämta runt halv fem, så svarade Malin på min fråga att hon gärna ville komma hit igen.

-Var det roligt att Malin var här? frågade jag Elisabet när de gått.

-Ja!

 

Jag har så bra vibbar inför 2013, så ni anar bara inte!