cariad

Om ett par veckor fyller Elisabet sju år. Hittills har kalasgästerna bjudits utifrån vilka jag själv umgås med, men i år är det första gången som hennes "egna" kompisar blir bjudna.

Egentligen tycker jag att det skulle vara lagom med högst fyra gäster, för att få en mer sansad lekstund. Men så är det ju det här med att hon blir bjuden på kalas, och det är trevligt att bjuda igen. Föräldrarna förstår säkert vår situation och förväntar sig troligen ingenting, men det kräver ändå en hel del tankearbete. Hur ska jag göra?

Till slut bestämde jag mig för att bjuda alla som har bjudit henne, och alla som hon verkligen leker med. Och då, med klasslistan framför mig, så insåg jag att det var nästan alla flickor i klassen, plus en pojke (som egentligen inte leker med henne alls, men hans mamma och jag känner varandra sedan många, många år). Så då bjuder jag helt enkelt alla flickor och den här pojken, och håller tummarna för att hälften ska få förhinder! Kanske blir det kaos, men att bjuda alla känns ändå bra. Jag vill ju att Elisabet ska få vara en så naturlig del av klassen som möjligt. Hon själv vill ju inte ha några specialanpassningar i skolan längre, som jag skrev om häromdagen, så vem är då jag att specialanpassa ett kalas efter vad jag själv tror att hon kommer att kunna hantera? Jag tror nämligen att jag tror fel. Det vill säga, det är lätt att vara fast i föreställningen om att det inte ska vara för många, att det är lättare för henne att komma till sin rätt i ett litet sammanhang, men det är det som lekträffarna är till för! Det allra bästa för henne kanske är ett kalas där klasskamraterna väller in, där hon får vara en i en stor grupp, där hon kanske bara skuttar omkring utan att kunna fokusera men är glad ändå. Jag vet inte. Så jag provar.

 

Minns ni hur det var med godispåsar på kalas när ni var små? Jag har inget som helst minne av att det var fiskdamm med godis vid några andra tillfällen än julgransplundringar. Min syster har ett vagt minne av att vi satte upp något skynke och hade fiskdamm hemma hos oss, men maken är övertygad om att det inte förekom när han var liten. Nu är det emellertid standard, något som jag inte alls tycker om. För det första är ungar uppspelta överhuvudtaget av konceptet kalas. Sedan är det kakor och tårta. Och ovanpå det får de en godispåse, vars innehåll de omedelbart stoppar i sig och går totalt upp i spinn. Jag tycker inte ens att det är snällt mot barnen. Möjligen om de får den där påsen precis innan de går, med ytterkläderna på nästan, så att den inte äts på själva kalaset. På vissa ställen i USA är seden sådan att alla gästerna får varsin present, som nästan skall vara finare än den som födelsedagsbarnet får. Det tycker jag också är lite märkligt. Men visst, det kan vara trevligt att skicka med gästerna något litet av något slag när de går. När Roland fyllde fyra, fick alla barn med sig varsitt pepparkakshjärta med deras namn skrivet på.

Nu är det inte riktigt pepparkakssäsong, så vad ska jag hitta på?

Jag funderade, och funderade, och funderade, och så! kom jag på det!

Jag ska göra varsin enkel mina-vänner-bok, och skaffa lite bokmärken och klistermärken så att gästerna själva kan dekorera sin bok. Elisabets sida ska vara ifylld i alla, och om det känns läge för det, så får de fylla i hennes. Jag skrev i inbjudan att de gärna fick ta med varsitt litet foto (utan att förklara varför). Det blir förhoppningsvis ett minne för livet för dem alla.

 

Idag är en underbar dag. Jag fick tvätta håret på Elisabet, och fick tillochmed borsta ut det ordentligt utan att grannarna hörde, för att jag sade att man måste vara fin och fräsch när man åker till Christina och hennes familj. Hon har skuttat av glädje hela förmiddagen! För en timme sedan vinkade jag av dem, och ska alldeles strax ta med mig Roland ut i solen och alla minusgrader för att köpa lördagsgodis och börja lämna ut kalasinbjudningarna. Sedan, när vi kommer hem igen, ska jag krypa upp i soffhörnet med en stor kopp te, en god bok och en filt och låta Roland titta på film tills ögonen blir fyrkantiga! Utan kiss-skydden i soffan!