Julgransplundring

Som en kommentar till det föregående inlägget, så är ju föräldraskapet en träning i sig, oavsett om ens barn har ett funktionshinder eller ej. Det är vårt ansvar att visa på vad som finns i världen. Vissa aktiviteter ligger så långt ifrån mig att jag helt enkelt inte kan förmedla det, till exempel så tycker jag så förfärligt illa om att åka skridskor själv, så den biten får falla innanför skolans ansvar, och jag kan inte riktigt se mig ta med barnen på squaredance eller paintball heller.
 
Julgransplundring faller emellertid inom ramen för det jag vill att mina barn ska känna till. Själv avskydde jag att dansa kring både gran och midsommarstång, jag minns en gång då min mamma mutade mig med en krona för att jag skulle gå bredvid henne i ringen under "Kom Julia vi gå, med stora träskor på". Jag gjorde det, men dans överhuvudtaget finner jag inget större nöje i. Spela till dans är oerhört roligt, dansa är det inte. Men allt kring julgransplundring hör ändå till ett kulturarv som jag vill ha i mitt liv, oavsett om vi faktiskt dansar eller ej, så igår gick hela familjen till kyrkan där det först var familjegudstjänst med nerpackning av krubban, och sedan dans kring granen.
Innan den organiserade dansen, så hade barnen hur roligt som helst! Elisabets klasskamrat Hannes var där med sin pappa och lillebror, som är en av Rolands bästa kompisar. De dansade, tog varandras händer, svängde runt runt med Elisabet i mitten. En Elisabet med rosiga kinder och glittrande ögon. Hon är med, närvarande, tillsammans. Dansar inte för sig själv, utan med!
När ringarna sedan ordnades, var det inte Elisabet som tvekade utan Roland. Hon höll så bestämt i både mig och pappa, som snart behövde båda sina händer för att bära Roland, men då gick det precis lika bra med damen bredvid. Hon iakttog, satte sig på golvet när prästens lilla kråka åkte ner i diket, följde med. Att hon hade väldigt roligt gick inte att ta miste på!
 
Jag undrar hur rapporten till Mysteria lät igår!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0