cariad

Pappa hämtade barnen idag och handlade med dem medan jag vilade i soffan efter ett långt arbetspass. Roland stövlade in i full mundering och förkunnade som hälsnigsfras:

-Vi har köpt godsaker!

-Till mig? frågade den förhoppningsfulla mamman.

-Nää. En till mig och en till Elisabet.

-Att - jag är snäll! förklarade storasyster.

-Men jag är också snäll, påpekade jag.

-Jag kan dela med mig! erbjöd dottern generöst.

 

I helgen var det Roland som var generös. De hade köpt chokladnallar i guldfolie på efterjulrea, fem stycken. Jag skojade:

-En till Roland och en till Elisabet och tre till mamma då?

Roland såg lite fundersam ut, men lade vänligt tre nallar i mina kupade händer.

Jag var inte sugen på choklad just då (märk väl!), och efter en stund kom Roland tillbaka.

-Får jag smaka en av dina nallar?

-Ja, om du ger Elisabet en också.

-Men då blir det bara en kvar till dig. Blir du ledsen då?

-Nej älskling, jag blir inte ledsen!

 

Det hela slutade med att de fick dela på den femte nallen också.

Tussarna mina!