Om livet, döden och nuet
Det här var ett underbart och tänkvärt inlägg. Det är därför jag gillar boken så mycket också, man får sig en tankeställare om och om igen om vad som är viktigt här i livet -- och det behöver man!
Nope, jag känner dig/er inte alls. Hittade hit från M som i Underbar tror jag. En nyfiken förälder som vill lyfta blicken från sina egna bagateller.
Nej, jag länner inte er. Jag är faster till en (troligtvis) autistisk kille. Jag är förskolechef och hittade hit när vi hade flera autistiska barn på förksolan men inte alltid kände igen oss i informationen vi fick. Varken förksolan eller föräldrarna. Kan jag ha läst din blogg sen 2010? 2011? Eller tidigare? Jag har fått mycket bra från din blogg, den stärker mig i att forstätta motivera mina medarbetare att tänka "ja, vi fick ett barn med särskilda behov till förskolan i år- vad bra, då kommer vi att bli ännu bättre!". För det blir vi ju, dessa barn som bryter mot normen utvecklar oss pedagoger som bäst och det ska vi såklart vara tacksamma för. Men det gäller att peppa ibland, för visst kan även pedagoger som blivit bitna, fått glasögonen söndersparkade eller torkat upp bajs för fjärde gången sucka. Så fortsätt blogga, du gör en skillnad!
Hon som lämnar en banankartong med lingarn vid din dörr! :) Visst känner jag dig, även om vi egentligen inte har träffats så många gånger eller så ofta. Jag hoppas att du känner mig lite grann också.
Jag tror faktiskt att jag har läst din blogg från allra första början. För övrigt vill jag bara säga att du är en inspirerande och fantastiskt människa och mamma. Jag hoppas att jag blir en lika bra mamma!
Kan inte riktigt bedömma hur jag snubblade in på din blogg eller hur länge jag har följt den....men jag är glad att jag gjorde det. Arbetar som förskollärare och kommer i kontakt med barn som har en diagnos eller håller precis att gå igenom en utredning. Jag har alltid dragits till dessa och dem till mig. När du bildligt beskrev telefonkiosken och mynten i din hand...så är det precis så jag upplever det i mitt arbete. Ibland finns kontakten där och ibland inte. Som att ha värsta vaktmästarnyckelknippan och man letar och letar efter rätt nyckel. Glädjen att hitta rätt nyckel och få kontakt. Tillsammans uppleva och sedan se glädjen i föräldrarnas ögon när man berättar om upplevelsen. Det kan jag leva länge på.
Så tack för att jag får läsa om era upplevelser ...får se det från din synvinkel som mamma.
kram Linda
Lustigt att min kommentar visade sig som anonym. Det tänkte jag inte vara :-)
/Linda
Mig känner du väl, vi är ju barndomskamrater. Och ja, jag följer dig här eftersom vi inte ses alltför ofta.
Jag har alltid älskat ditt sätt att berätta ända sedan barnsben och det håller i sig. Ditt sätt att sätta ord på känslor i skrift är fantasktiskt fint.
Idag har våran familj en "paus", F är lagom i slutet (hoppas jag) på en jobbig halsinfektion, så vi är hemma. Hon ska få prova på att vara lite aktiv idag, så ska vi se om det håller eller om febern kommer tillbaka. Nu börjar istället jag och M bli krassliga, så vi får nog se hur det blir med morgondagen och jobb...
/J
Jag följer dig också och har gjort länge. Tror jag hittade hit via M som i Underbar. gillar din blogg mycket! Har själv en dotter med autism hon har en lillebror utan diagnos så våra familjesituationer påminner lite om varandra. Har precis läst klart din bok som jag också tyckte mycket om, så mycket kärlek!
Jag hittade hit via en annan "autismblogg", minns inte vilken. Minns inte hur länge jag har följt dig heller, kanske 6 mån +? Jag har också en dotter med autism i ungefär samma ålder som Elisabet.
Ända sedan en blockflöjtskonsert i S:ta Gertrids kyrka, Västervik med Quartettino 2007 har du funnits bland dem jag tänkt på ibland. Först sällan och långt ute i periferin, men under senaste året allt närmare och oftare. Jag berördes av din bok och har hjälpt till att sprida den. Jag läser din blogg och fascineras av ditt sätt att förmedla känslor och beskriva din/er vardag. Du har en skaparsjäl som vill förmedla det du gör. Jag tar emot såväl ord som toner med glädje!
Läste recension om din senaste bok i unt.se före jul och fick upp ögonen för dig. Hur jag sedan hittade bloggen minns jag inte. Googlade på Elisabets mamma efter något tips på nätet? Har alltså inte följt den så länge. Är glad när jag kikar in och ser att du skrivit något nytt! Alltid läsvärt och tänkeväckande. Är mormor till ett barn nästan i Elisabets ålder med autism-diagnos.
Hej, jag har följt din blogg ganska länge, några år i alla fall. Kommer inte ihåg hur jag hamnade här. Troligtvis från en annan autismblogg eller föräldraliv-autismforum. Har en son, några år äldre än Elisabet med autism-diagnos.
Du ger inspiration att se livet från ett annat håll. Jag har köpt din bok och gillar den och rekommenderar den varmt till vänner och familj.
Hälsn. Mia
Vi har följt dig hela tiden
Du skriver så bra,och delar med dig
av det som händer barnen.Roligt att läsa.
Kramar från A o C i Klockrike
Jag hittade hit via "en mammas dag" och tittar in lite då och då. Jag verkligen älskar din inställning och dina tankar och tycker att jag blir inspirerad av detta.
SÅ roligt att det faller på plats så bra med skolan!