cariad

En minut sedan. Jag sitter i sängen och redigerar en text, familjen hasar fortfarande runt i nattkläder långt in på förmiddagen och njuter av jullov.

-Är det dags att klä på sig? frågade jag Elisabet som kom in till sovrummet.

-Stör inte! sa hon vänligt och lutade sig mot mig.

Jag gav henne en kram.

-Min fina, fina flicka!

-Jag är inte fin.

-Jo, det är du verkligen!

-Jag glänser inte.

-Man kan vara fin utan att glänsa.

-Allt som glänser, det är fint!

Så tassade hon iväg i sitt vita nattlinne med röda hjärtan.