cariad

Förra torsdagen hade vi alltså hembesök av två kommundamer, som gick igenom vad som gäller rent praktiskt. I vanliga fall är steget efter att få stödet beviljat att leta efter en lämplig familj, och det var vad som skulle ha skett vid detta möte om vi inte redan haft Christina och hennes varmhjärtade familj som frågat om de fick lov att låna Elisabet. Så de båda damerna satt mest och var förundrade över hur smidigt samtalet gick. De tyckte att vi var så kloka som planerade långsiktigt, och att vi sökte om stödet innan det blivit för jobbigt.

 

I måndags gjorde de hembesök hos Christina, som förstås fick godkänt. Redan samma kväll mejlade Christina och frågade när vi ville börja, och gav förslag på några datum. Vi bestämde att Elisabet följer med henne hem på fredag, om en vecka, och är där några timmar på kvällen då de kan förbereda henne på att nästa gång skall hon sova över, visa var hon skall sova och så. Och så provar vi med ett helt dygn två veckor senare.

 

På onsdagen ringde en av kommundamerna för att meddela att de hade varit hos Christina, och att allt var klart för att köra igång. "Det har vi redan gjort!" förkunnade jag.

 

Jag tror att detta blir mycket bra!