cariad

En bekant var på bokmässan idag, och då blev jag påmind om när jag själv deltog som utställare för två år sedan, med mina serieböcker. Jag hyrde en plats i Books-on-demands monter i två timmar, sedan gick jag och min make runt och tittade på allt i flera timmar. Barnen var hos mormor och morfar och vi hade en helg i Göteborg på tu man hand.

Mässan var så stor att jag blev alldeles vimmelkantig, och ganska trött i fötterna, så när vi upptäckte ett litet bås där någon kyrklig verksamhet erbjöd förbön och fottvagning, så tog jag tacksamt emot.

Egentligen tillhör jag inte vare sig Svenska Kyrkan eller någon annan uttalat kristen verksamhet, men som ni vet så tror jag på bönens makt och tankens makt, så jag bad om denna förbön:

 

Låt Elisabet få vara den hon är. Låt andra människor se henne, och upptäcka hennes värde!

 

Både kvinnan och jag själv rördes till tårar när vi tillsammans bad om detta.

 

Böcker, böcker, överallt böcker och föredrag och författarsigneringar och allt... Men detta är det starkaste jag tog med mig från bokmässan 2010. En bön för min dotter, tillsammans med en främling.