cariad

Nästa vecka har Elisabet höstlov och jag så kallat självstudier (man får inte ha lov på komvux), så i fredags åkte jag och barnen ner till Västervik. Perrongen var solig, jag klev ut på den men nåddes inte av strålarna.

-Ta två steg till höger, uppmanade maken som följde med oss till tåget.

Det gjorde jag, men det räckte inte riktigt.

-Det behövdes tre, svarade jag.

Elisabet undrade vänligt:

-Har ni stegräknare?

 

Idag har de varit ute med morfar och hjälpt till att plocka ner äpplen. Elisabet var "äppelspejare". Sedan hade de gått ner i skogen. Morfar hade frågat om de såg var lekerstugan var, och berättade vid kvällsfikat på sin västerviksdialekt:

-Ni såg ju diwekt var den var.

-Vad är wekt? ville Elisabet veta.

 

Två nätter har sängen varit torr. Då har hon kissat sent innan hon har lagt sig, och vaknat tidigt, eller så har jag hört henne kava omkring, och följt med henne och kissat. Ikväll gick det inte fullt så bra, trots att hon var vaken och låg och pratade, men kanske hade hon en så viktig diskussion med någon att hon inte kände av signalerna. Vad vet jag. Det är i alla fall skönt att det finns hopp om att återställa kissordningen till den torrare varianten!

 

För övrigt gör jag skamlöst reklam för min bok där jag kommer åt, och får bra respons! Provexet är just nu hos en väninna som fick se det idag när vi fikade, hon ville inte alls vänta till jul då jag kommer hit nästa gång. En ytligt bekant som jag träffade på cafét fick också titta på den - som sagt, utan ett förlag i ryggen måste jag marknadsföra den själv - och hon höll på att fastna i den också, och vill ha ett ex nästa gång jag kommer hem. Känns bra!