Dagens lektion

Rehabilitering/habilitering stod på schemat idag. Jag erbjöd mig att prata om autism, och det var länge sedan det var så tyst i klassrummet, tyst på ett positivt sätt. De lyssnade verkligen! Jag började med att berätta om den senaste forskningen, att man undersökt hjärnan hos sju pojkar med autism som avlidit, och funnit att de hade många fler hjärnceller i det kognitiva centrat än ickeautister, i genomsnitt hela 67% fler! Berättade lite kort om hur man såg på autism förr, och gick vidare till att berätta om oss specifikt och möjliga problem och fördelar i allmänhet. Klasskamraterna ställde frågor, och det kändes som att det blev en bra lektion. Det blir ju lite annorlunda att lyssna till någon som har egna erfarenheter, än om en lärare berättar vad som står i en bok. Det märks ju också när läraren själv talar om ett eget intresseområde, då blir det bättre.
 
Imorgon åker jag och barnen till mormor och morfar och blir där hela lovet. Det blir bra det!

Kommentarer
Postat av: Christina

Otroligt bra att alla dina klasskamrater fick höra vad du hade att berätta, det glömmer de nog inte så snart, och det kommer att hjälpa dem att bemöta personer med autism på ett mycket bättre sätt. Du kanske borde erbjuda dina undervisningstjänster till fler...

2012-10-28 @ 19:59:37
Postat av: Karin W

Viktigt att upplysa om sådant tycker jag. Jag har två autistiska barn. Ett av dem har börjat skolan. Jag berättade om hans diagnoser (autism och adhd) på föräldramötet. Det blev väldigt tyst kan jag säga. Men jag blev förvånad att de såg så förskräckta ut. Jag försökte att ta upp både styrkor och svårigheter för att det inte bara skulle verka jobbigt. Ingen ställde frågor just då, men några kom fram efteråt. Han (mitt äldsta barn) har också berättat för klasskompisarna för att få förståelse. Det gjorde han kanonbra och allt har blivit bättre sedan dess:)
Så jag tror verkligen att öppenhet är det bästa.

2012-10-31 @ 13:00:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0