cariad

Och så en perfekt dag, som ger energipoäng att stoppa i sparbössan.

Lugn morgon och förmiddag.

Maken kollade med mig om jag var okej, om jag verkligen orkade med barnen ensam idag, eftersom det var planerat att han skulle iväg på annat. Jo, svarade jag, det går bra, annars ringer jag.

 

Cykeltur till barnvakter där jag lämnade Roland, sedan vidare till danspartyt. Födelsedagsbarnets mamma berättade att hennes flicka särskilt hade sagt till att hon ville bjuda Elisabet (det var några från klassen, men långt ifrån alla), och att de tyckte att det var så roligt att vi kom. Dansläraren var införstådd med att en av eleverna kanske inte riktigt skulle följa instruktionerna, men det gick otroligt bra under den knappa timmen som barnen fick öva sig på lite olika showdanser. Elisabet följde med dit de andra barnen gick, gjorde inte exakt som de, men försökte verkligen härma vissa rörelser och hade hjärtans roligt!

 

För ett halvår sedan var hon bjuden till ett annat dansparty. Just den helgen var vi bortresta, men vi hade ändå tackat nej. Visste att det inte skulle fungera. Då. Nu är det en helt annan sak, hon har utvecklats så mycket och klarar annorlunda situationer mycket bättre. Klart att hon skulle på dansparty!

 

Roland hade haft alla tiders hos barnvakterna, och direkt efter det fick han leka med en annan kompis en timme medan jag och Elisabet varvade ner lite hemma. Maken kom hem lagom till nattningen, och allt har bara varit bra idag.

 

En stor energiguldpeng var det mejl jag fick precis innan jag skrev förra inlägget. Eftersom jag ger ut min bok själv så måste jag ju göra reklam för den själv också, och har därför mejlat en rad olika medier. VästerviksTidningen, VästerviksPosten och Vimmerby Tidning har redan skrivit om mig, Upsala Nya Tidning vill gärna ha ett referensex för att bedöma om det är värt att skriva om, liksom en tidning som heter Föräldrakraft, och mejlet idag kom från den lokala TV-kanalen 24UNT som vill komma hem till oss och göra ett reportage om både autism och min bok. Då faller visserligen Elisabets anonymitet, men handen på hjärtat, det kommer den att göra förr eller senare för dem som verkligen vill veta vem hon är. Och vad spelar det för roll, egentligen? Min dotter är autistisk, vem som helst som försöker tala med henne inser att hon inte spelar efter våra regler. Är det inte betydligt värre med program som "Ensam mamma söker"; där barn tvingas se sina föräldrar hångla med främlingar och halva skolan kommenterar det dagen efter, än att låta Elisabet visa hur spännande det kan vara med autism?

 

Ikväll kommer jag inte att somna med tårar i ögonen. Möjligtvis glädjetårar för att Elisabet var så vacker där hon stod mitt i barnklungan när kalasdeltagarna visade upp sin dans i slutet av festen.