Möte

Har just haft möte med habiliteringen, och tog upp lite om det jag skrev häromsistens. Kändes bra, men är ändå ganska slut emotionellt. Jag har sagt det förr - när det gäller ens barn, är man så hudlös. Även om alla vill henne väl, och vi egentligen tänker åt samma håll. Och jag är egentligen väldigt konflikträdd, tro det eller ej. Jag drar mig inte för att kämpa för det jag tycker är bäst för mitt barn, men det behöver inte betyda att jag tycker om det. Särskilt inte när det gäller att diskutera med trevliga människor som jag tycker om, när det egentligen mest handlar om att jag inte alltid förstår deras intentioner. Så jag satt där och grät en skvätt, utan att vi på något sätt var osams.

Nu skall jag ta några djupa andetag, samla lite kraft och om en stund hämta Elisabet för hennes första bad för säsongen.

Kommentarer
Postat av: Christina

Kram!

2012-01-31 @ 19:50:06
Postat av: Medicago

Man får ju vara ledsen också. Bara för att man inte tycker att barnets funktionshinder är jordens undergång så får man ju vara ledsen ibland. Det finns situationer som är jobbiga. Det finns gånger jag gråtit ögonen ur mig både på hab och på förskolan.



Skönt att det känns bättre!



Kram

2012-02-01 @ 09:48:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0