cariad

Sherborneövningarna tycker Elisabet är tråkiga. Klapplekar likaså.  I princip allt som har med att träna motoriken att göra avfärdar hon, eller måste mutas till och då gör hon ytterst lite och ytterst motvilligt.

Men igår när vi hade killats på sängen en lång stund, smög sig ett nytt moment in i leken.
-Nu sitter du som ett stort L, sade jag när hon satt som, ja, som ett stort L.
Då hände grejer! Bokstäver, det är ju roligt!
Hon provade fler, och fler. Vi hade så roligt att Roland också lockades in och försökte sig på nästan hela alfabetet. Lite fantasi fick jag förstås ha, men jag såg deras ärliga försök att bilda stora Ä, lilla k och allt vad de var. Det krävdes en hel del akrobatik och precision, men det klarade båda jättebra. Över en halvtimme höll vi på.

En ny träningsform är uppfunnen!