Nattkiss
Jag skriver inte så mycket om exkrementbiten längre. Detta för att jag har givit upp, inte hoppet, men kampen. Det är som det är. Vissa dagar kommer vi hem med tre tvättpåsar från dagis, vissa dagar finns inget att ta med.
För en vecka sedan hade vi en ovanligt kladdig dag. Hon hade kissat i sängen, kissade på köksbordet, på golvet, i soffan och bajsade två-tre gånger i byxorna.
Så ikväll fick vi vara med om ett mirakel. Strax efter åtta låg båda barnen i sängen, bara det har blivit ett lyft senaste veckorna, att vi har lyckats få dem att komma till ro före tiotiden. Jag och maken myste i soffan till Sherlock.
Då, runt halv elva, hörde jag hur Elisabet tassade upp. Kissade på toaletten. Och gick och lade sig igen.
Jag började nästan gråta.
Och jag må vara ursäktad för att jag inte väckte henne för att påminna om att tvätta händerna!
