cariad

När jag hämtade Elisabet idag så sprang hon ut på gården medan jag plockade ihop hennes saker. Det var precis vid mellanmålet, så de barn som skulle stanna kvar var också i omlopp. Jag hörde en flickröst ropa: "Elisabet!", och i ögonvrån såg jag en flicka springa efter henne. När jag kom ut, stod den jämngamla skolkamraten där bredvid min dotter och såg till så att hon inte sprang iväg på egen hand.

Jag blev så rörd att de där glädjetårarna inte var långt borta. All trötthet efter senaste tidens störda sömn, och en orolig natt på jobbet, var som bortblåst och jag kände hur underbart det är att leva i en värld där det finns så mycket underbara människor!