Nattvak

Eftersom Elisabet kissat i sängen nästan varje natt sedan jag kom hem från kursen, så fick jag den briljanta iden att maken skulle försöka sätta henne på toaletten innan han lade sig. Hon hade kissat på toa flera gånger innan hon själv somnade, men det hjälper tydligen inte.
Det var den sämsta ide jag fått på mycket länge.
Halv ett hade hon redan hunnit kissa i sängen. Maken bytte till torrt medan hon låg hos mig. När hon skulle flytta över, var allt misär. De små djuren var borta, de minimala byxorna till minsta katten var borta, det kom tårar och snor och hon blev hysterisk för att hon var täppt i näsan. Maken hade ställt fönstret på glänt vilket rimmade illa med min annalkande förkylning, särskilt som jag inte fick ha täcke för då kunde jag inte trösta ordentligt tyckte dottern. Maken hade lämnat rummet, så när jag lyckats lugna henne var jag själv tvungen att gå och stänga om jag inte ville bli ordentligt sjuk. Då tog utbrottet ny fart så att jag måste lyfta ut henne för att inte störa lillebror. Det är inte så lätt att förmedla lugn och trygghet när hela ens jag värker av sömnbehov. Med intensiva böner fungerade det även denna gång, hon gick själv och lade sig för en halvtimme sedan och småpratade för sig själv medan mamma sitter i soffan, för tjock i näsan för att kunna sova, för rädd för att starta en ny lavin om jag ger något ljud ifrån mig eller går in i sovrummet igen.
Just exakt nu känner jag mig lite ynklig. Det hjälper inte ett enda dugg att någon har det värre. 
Men det är i alla fall inte bajs vi måste skrubba på nätterna. Alltid något. Och en dag blir det nog bra igen med nätterna. När det här med skola och ny säng har satt sig. Tänk positivt. Klockan halv tre på natten. Sova kan jag kanske göra en annan gång.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0