cariad

... kommer solsken.

När jag lämnat Roland på dagis, stannade jag och plockade några deciliter blåbär som jag avnjöt till varm mjölk.

Som tur var fanns en ledig tvättid i källaren på morgonen. Vi har en egen tvättmaskin, men en ganska liten, och alla lakan, plastad frotté, täcke och skyddsmadrass tar lite plats att torka. Halv tolv var allt rent och torrt, en chokladkaka stod i ugnen och jag kurade ihop mig i soffan till Project Runway.

 

Skoldagen hade gått alldeles utmärkt, berättade maken som alltså var med idag. Pedagogerna konstaterade att "hon kör inte lika mycket med dig som med mamma", och det vet vi ju om. Hon hade varit med på samlingen, arbetat lite i boken de skulle jobba i, lekte bredvid några pojkar och åt ordentligt. Jag trodde ju att det skulle gå bra så småningom, men det är ändå en lättnad att få det bekräftat!

 

Klockan tre följde hon med för att hämta Roland på dagis. Jag hade packat med matsäck och tänkte mig en utflykt till torpet för att hälsa på fåren, men vädret ville annorlunda. Medan vi plockade ännu mer blåbär på väg till torpet, så började det regna. Roland tyckte att det var spännande och roligt, så vi stannade kvar en lång stund och plockade. Men utflykten hoppade vi över, istället blev det picknick i badkaret! Saft, chokladkaka och mariekex, väldigt mysigt tyckte barnen som badade i två timmar.

 

Våffelmiddag, film och popcorn.

Godnattsaga i Rolands överslaf, men han ville inte sova där, inte igår heller, han ville sova bredvid mamma. Elisabet är inte alls nöjd med nya sängen, hon vill ha tillbaka sin gamla, och är arg på mig, för det var jag som hade sönder den! Min egen mamma påminde mig om att jag själv inte alls tyckte om att sova underst i en våningsäng när jag hade min syster över mig, jag kom upp till dem varje natt. Förmodligen kände jag mig instängd. Får se hur det går, kanske vänjer hon sig, kanske måste vi tänka om igen.

 

En riktigt bra dag. Håll alla tummar för att det blir en riktigt bra natt också!