Vet inte vad jag skall tycka...
-Jag är arg på dig! Du har bajsat i underbyxorna!
Elisabet hakade på, och dängde till sin waldorf-docka Pella som hennes moster sytt åt henne.
-Du har bajsat i underbyxorna! sade hon också.
Jag vill förstås försvara mig. Säga att "men vi har väl aldrig slagit dig när du har bajsat i byxorna! Inte skall du slå Pella!" Men arga har vi ju varit av och till, det går inte att förneka. Istället för att hålla mitt eget försvarstal inför min femochetthalvtåriga dotter som inte bryr sig ett dugg om mitt dåliga samvete, så försöker jag finna något pedagogiskt i detta. Säger:
-Men oj, har hon bajsat i byxorna! Var skulle hon ha bajsat?
-På toaletten! svarar Elisabet glatt.
-Ja! Nu måste Pella ställa sig som en katt, så att du kan torka bort bajset.
Elisabet säger till dockan:
-Nu skall vi gå till toaletten!
Där inne hör jag henne styra med papper, och spola.
Igår kom det till min stora glädje ett lass på rätt ställe, men två omgångar i brallan idag så jag griper tag i varje pedagogiskt halmstrå som flyter i min väg, även om det svider att hon slår sin stackars docka.
Tycker om ditt sätt att beskriva er vardag ... :) Hittade dig genom M som i underbar och följer dig gärna. Har själv en son på 4 år som nyligen fick diagnosen autism och bestämde mig för att dela med mig av vår vardag. På något sätt så blir det klarare i skallen efter att ha fått skriva av sig lite. Du och Tina är rena inspirationen. Tack för att du delar med dig.
Jag tycker att du reagerade precis rätt, och det är inte alls oroande att de slår sina dockor, det är bara ett tydligare sätt att åskådliggöra att de säger till dockan.
Och det här är kanske något du kan utnyttja? Leka "helt för dig själv" att dockan går på toa när du vill att Elisabet ska gå på toan, och belöna dockan, etc. (Och låtsas som om du inte bryr dig om ifall Elisabet tittar på vad du leker.)
