Mer om healing
Det gjorde de inte hos de som svarade.
Någon önskade inte sin värsta fiende healing, en annan kallade mig oansvarig och menade att healing är till för vuxna som själva kan välja vad de tror på.
Jag respekterar deras svar och åsikter, och inser att det finns en stor risk att oseriösa aktörer skall gå ut med att de minsann kan "bota" autism. Att desperata föräldrar klamrar sig fast vid något som kan vara falska förhoppningar.
Men när det gäller tro så är det så här: Vi väljer, medvetet eller omedvetet, vilken tro vi förmedlar till våra barn. Hela vårt sätt att leva genomsyras ju av tro. Vegetarianer väljer bort kött åt sina barn, köttätare väljer kött. Vi kan inte fråga våra små barn vad de vill äta. Kristna ber aftonbön. Vissa väljer Montessoripedagogik och Waldorfskolor. Jag förmedlar min tro på beprövade vacciner genom att låta mina barn få grundvaccinet, och förmedlar min misstro mot dåliga politiska beslut genom att inte vaccinera vare sig mig eller barnen mot svininfluensan. Då kallades jag också oansvarig, men när det senare visade sig att risken att få narkolepsi ökade markant hos de barn som blivit vaccinerade med detta så tystnade kritiken.
Jag vet att healing kan få människor att må bättre, och komma mer i balans. Det har jag sett med egna ögon och upplevt själv, och det finns faktiskt ganska mycket forskning på området. Hur det fungerar har man fortfarande inte löst, men att går att konstatera. En av Europas främsta helare arbetade under en lång tid enbart med kliniska experiment tillsammans med vetenskapsmän.
Någon sade också att det är olagligt att ge healing till barn under åtta år. Det visste jag inte. Jag vet att det är förbjudet att utge sig för att kunna bota någon på det sättet, men jag har svårt att se hur en åklagare skulle kunna fälla oss. Vad gjorde jag? Tog med min dotter till en lugn, vänlig kvinna som satt i samma rum som vi och tänkte kärleksfulla tankar medan jag och Elisabet tittade i en rolig bok om hundar. Stäm mig den som vill.
Flera frågade uppriktigt vilket syftet var, vad jag trodde att healingen skulle åstadkomma.
Ni som har följt den här bloggen har lärt er en del om hur jag tänker, även om inte alla håller med. Jag tror på bönens makt, på tankens makt, på utstrålningens makt. När jag lyckas förmedla lugn, så blir mina barn också lugna. Häromdagen hamnade jag på akuten med Roland, som slagit upp ett otäckt djupt jack i pannan. Genom att vara alldeles lugn själv samtidigt som jag bekräftade att det var läskigt, så kunde han också vara lugn om än ledsen. Jag visade vägen.
Med bajssituationen började jag tappa min tillförsikt. Healingen var lika mycket för min egen skull. Visst kunde jag ha gått dit ensam då, men jag tror verkligen på att vissa människor kan nå andra på en annan nivå och se sådant som inte alla kan se. Jag behövde få veta vad det är hos Elisabet som inte fungerar. Svaret jag fick låter helt rimligt i mina öron, vilket ger mig kraft och tålamod och har påverkat Elisabet också. Sedan vi var där har det hänt tre "olyckor", och två gånger av dem har vi inte varit i närheten av någon toalett så det är helt förståeligt. En gång har hon själv sagt till, resten har det kommit i toaletten samtidigt som hon har kissat. Kanske hade det ordnat sig ändå precis just då, utan att gå till en helare, men det kommer vi aldrig att få veta.
En annan sak har också förändrats sedan vi var där. Tidigare har Elisabet kramats ganska våldsamt, och skallat oss i sin kärvänlighet. Det gör hon inte längre. Hon är mjukare i kroppen, verkar ha bättre kontroll över den. Har det att göra med våra hjärngympaövningar? Kanske det, men det var tack vare healingen som jag började med dem.
Jag kan inte rekommendera alla att gå till en helare, vare sig för egen del eller med sina barn. Tror man inte, så lyssnar man nog inte heller på vad helaren har att förmedla. För mig var det emellertid ett självklart alternativ att fundera över och jag är så innerligt tacksam över att jag lyssnade på min magkänsla. Hade jag inte känt förtroende för den här kvinnan, så hade jag vänt på klacken. Nu ser jag fram emot mitt nästa möte med henne, hur och när det nu blir!
Om det skulle (mot all rimlig förmodan) bli någon form av laglig issue, så är det kvinnan ni gick till som kan bli dömd (enligt kvacksalveriförordningen)och absolut inte du.
Jag borde kunna det här, men minns inte bensäkert, men jag vet att det finns regleringar för behandling av barn under åtta år med alternativmediciner. Men dels undrar jag om det inte gäller bara vissa sjukdomar, och dels undrar jag om det inte gäller legitimerade sjukvårdsutövare (när jag blir psykolog får jag t ex inte utöva healing, då förlorar jag min legitimation). Hursom, jag betvivlar att frågan blir aktuell.. :-)
Vad skönt att det går så bra för er!
Ja det är behandlaren och inte du som (i det osannolika fallet att något skulle anmälas) blir föremål för åtal.
http://www.halsosjalen.se/barnbehandlingar
Tack för länken!
Den så kallade kvacksalverilagen upphävdes för en del år sedan. Men något om åttaårsgränsen finns fortfarande kvar någonstans, tyvärr.
Sedan är ju frågan vad som är en behandling. Att sitta och prata med en person som har förmåga att känna av ett barn, och få byta tankar om hur barnet kan bli hjälpt med trygga metoder - är det att behandla? Att man sedan inte får annonsera om att "jag kan bota ditt barn!", det är en helt annan sak.
Jag måste säga att jag inte tycker att det är ett dugg tyvärr. Jag tycker riktlinjen att behandlingar riktade till barn ska följa vetenskap och beprövad erfarenhet är bra, och är glad att det finns lagrum för att hantera det.
Inte för att hindra vettiga människor från att utforska alla möjligheter att hjälpa sina barn på icke-kränkande och inte invasiva sätt, utan för att öka chansen att barn som behöver det får evidensbaserad vård, och för att hindra att de utsätts för potentiellt obehag som inte ger effekt.
Som du säger, det är skillnad på olika, och att sitta och prata och läsa en bok och diskutera problemet är en (bra) sak. Men "Jag kan bota ditt barn från cancer med mina kristaller!" är jag glad att det finns lagstiftning mot.
Jag tycker att evidens är överskattat. Pratade senast idag med en mycket kunnig person som arbetat med psykiskt funktionshindrade, där man använt sig av en metod som det inte finns evidens för - men hon såg ju att det fungerade väldigt, väldigt bra.
Visst förstår jag tanken bakom lagen. Att ingen skall få lura desperata föräldrar på pengar, och att barn inte skall behöva utsättas för obehagligheter. Men om det faktiskt finns någon, om så bara en enda, som kan bota ett barns cancer med kristaller, så är det sorgligt att det är olagligt.
Jag tar återigen upp det här med svininfluensavaccinet. Om det funnits tillräckligt med erfarenhet av det, så hade man kunnat tala om att risken för narkolepsi ökar betydligt. Hur många föräldrar kände till det innan? Det är helt lagligt att pumpa in obeprövat gift i sina barn, men inte att låta någon skicka positiv energi. Någonstans måste lagen ses över.
Jag blir glad när jag läser din blogg. Jag har en pojke som har diagnos autismliknande tillstånd med utvecklingsstörning. Jag känner att min inställning påverkar hans utveckling mycket, det här subtila som vi inte kan se och ta på. När jag har lättare att förstå hans begränsningar som kanske inte är begränsningar utan ett annat sätt att se på saken då utvecklas han mera.
Jag tror att våra barn tvingar oss att jobba mycket mer med oss själva än vi skulle gjort annars.
Tack för din blogg. Jag blir glad varje gång jag läser iden.
